Sida 925 [925]
OCR
Protokoll d. IV «Ja«n. 1«821.« 147 till hugkomst wid fakens flutliga afgörande,— entedcin de ei innebära bewis eller bindande owständigheter i fakem Det at just denua stora stilnad, fom alltjemnt äterkommer: efter den mor- .« satta nieningen, föres ett protokoll äfwen öfwer de muntliga deductionerna: efter wär uiening Zier-, ckt Protokollet titl, endast för bewisningeir. Wi låta således alla parternas nmntliga anfö-. runden samlas till det ögonblick, dä Ratten är farng att fdretaga saken till pröfningz och witro, att Ratten dä .lika lämpligen och med lika liten tidspillan kan ähdra deßa anfdranden, somden kan låta sig Ur protokdllen föreläsas hwad parte-ne wid fdrut fverkstallda förhör andragit. Om det är sannt, shwilket wi ej besirida, act parter wanligtwis äro talträngda och alldrig tro .si"g knnna säga nog för esin fak-, få lära de ej underläta att wid beredningsförhören uttömmasig i widlyftiga anföranden, hwartill de oek hafwa desto lägligare tillfälle, sont deße förhör Juckendels flera gänger inträffa och äfwen af parterna sielfwa kunna fdkas, söi ofta talträngdheten dem päkonnner, inom första mänaden efter striftwexlingstidens stut. Utan twifwel siela parternas tal wid deßa föregäende förhör, om man sanmmnräknar all den tid de fordra, wälla längt större utdrågt, äu fonc kan förorsakas af deras anföranden wid etx enda Tl11tförl)sr. Wid de förra Inåsie protokoll hällas och iusteras öfwer allt hwad parterne sägcy föx att« kunna Upplcksas- dkk hnfkvudsaken företages till pröfning: wid det senare äter behöfwek imkt auf-Staude ikrifwas i protokollet, emedan saken just dä kommer under afgörande. - — Akt parternas fördelar af stutförhöret ej sknlle stä i-iemn!ikt förhållande, då kärandenkun- · de isförtid hafwa utarbetat hwad ban ernade säga, men swamnden deremot finnas oberedd på wederläggningem hat ckfwenlcdes blifwit anmarktxz uken man bdr ihogkouuna, att bewisningen är kedmx ä. ymse sidor utförd, innan stucförhöret sker, och att föliaktligen ingendera parten——kan-s"5fwerrumplas af nya skäl, dem han ej förut afwetat. Dä man, med kannedom af alla förekotm na omständigheter, noga genomtänkt saken, och det mästegnan hafwa gjort, när man träder npp i en Ofwerrätt att stutligen utföra den, ehwad man är kärande eller swarandez bör ej nägot—,anförande ä motsidan förefalla så franunande, att man ej kan nödtorfteligen bemöta det. Som wi förnt sagt, ifrägan om protdkollsföringen, äe det Domarens styldighet att noga gran170 stckkm Dch tkllåmpa lagle Utan afseende derpä, att den ene par-ten kan yafwa bättre ochden andre fåmre dedueerat sin sakz — och hwad allntänhetenå opinion beträffar, så at den ej så « xätt att förwilla- som man wanligcn inbillar sig, derest icke de undcrrättcxscr, som iikeddetas anmänbetem åro ofnllständiga. Opinidnen kan wißerligen wara ntsatt för stora mißtag i en ratkegångsfak, dä blose en eller annan sstift eller eljest spridda denn-' af faken kounna till allen-inbe- tens knnskapz vch följaktligen kan den snart nog mißledas, om faken stocken-is dedueeras under beredningsföehörenz —- men uppfkjntcr man deremot alla deductioneetill ett flntförhör, och läter man allmänheth dä Afhöra en sannjngstll ocb owäldig berättelse om faken, så siall den Wenigen ej blifwa så öppcn fdr intrpck af parternas mer eller mindre wrängda·framställningae,"njake sig i tal eller skrift. Den fkall med köld, men uppmärksamt, afbida Domarens wem Ich fördomsfeia pröfningz och den stall allcid låta fin egen opinion, om den ock irrat sig- wika fök M dom, sont på lag Vch ssål gt«11ndas.« « . . Herr InstitieRådet Blom upplaste deß siriftligen författade mening- sä Mande«Efter det Connniteen fattat sina bestnt wid en och muka Of dktka Etwka bwkkka i Ostende på sakemas beredning Vch utfdrande wid Ofwerdomsiolarna torde tjena till proeedurenz
