med — banknoter. Nå väl, man må ej tro att idén är ny ellleer
originell. Redan på 1700-talet företog sig en af Bergshammarss i
Södermanland egare att realisera en liknande plan, fastän hanns
tapetseringsverk åter i sin ordning sköflats af tiden. Att utelcö¬
pande sedlar förnötas och förloras är ju också helt naturligt; detttta
bevisa bäst bankernas redovisningar. Men vidare komma. hirtiill
åtskilliga andra för vårt land egna omständigheter. Sveriges Rilkss¬
bank inlöser ännu alla sina gamla indragna sedlar, i detta afseemdde
den solidaste institution i verlden, men — efter lag — öfverlemmaas
allt inlöst, nytt eller gammalt, åt lågorna eller gömmes oåtkomliigztt.
Dylika sedelbränningar höra likaledes till ordningen vid alla vårra
sedelutgifvande enskilda banker, och så kommer det sig, att desssaas
äldre och indragna sedlar redan tillhöra de största sällsynthetteer.
Blott ex af dessa 28 banker, den skånska, eger, genom gåfva <af
kamreraren L. Schröder, en nära fullständig samling af sina sedllar;
och i Malare-Provinsernas Enskilda Bank finnes en liknande samliingg,
bildad af kassören J. W. Torngren; eljest sökas dylika profkarrtcor
hos dessa inrättningar förgäfves. Det enda ställe, der, på grwmd
af gällande lag, samtliga enskilda bankers sedlar förvaras, är komggl.
finansdepartementet (numera äro de, enligt k. m:ts medgifvande, öfwe>r¬
flyttade till kongl. biblioteket); de der befintliga sedlarnes amtial
uppgår till 336 n:r, deri inberäknadt 3 profsedlar från Mallnmö
enskilda bank, som ej af regeringen gillades. Man torde sålumdla
finna, att närvarande samling, som innehåller omkring 250 nummer
enskilda bankers sedlar, intager ett aktningsvärdt rum.
Bland de oaktadt ofvan antydda svårigheter bildade secdeel¬
samlingar dem jag haft nöjet genomgå, och på grund af
hvilkas innehåll jag bestämt nedan angifna raritetsgrader, bör i
främsta rummet nämnas den i kongl. biblioteket, bildad gemom
öfverbibliotekarien G. E. Klemmings nitiska, aldrig hvilande effter¬