Sida 11 [11]
OCR
Förord. Ke r 1868 firade Sveriges Riksbank sitt 200-4rs jubileum, samtii digt med att Lunds universitet särdeles högtidligt begick ett dylikt minne. Jag — och säkert många med mig -— hoppades att styrelsen för denna i Sveriges historia så djupt ingripande institution skulle vid ett så betydelsefullt tillfälle framlägga, ej blott en historik öfver bankens verksamhet, utan äfven de materiella profven af hennes utveckling, en fullständig följd exemplar af de sedlar hon utfärdat. Detta hade varit så mycket mera passande, som Sverige har äran af att vara det första land der en sedelutgifvande bank uppstått (1656). Mitt hopp blef emellertid fåfängt. Jag fattade då beslutet att söka åstadkomma en samling af svenska sedlar, uppmuntrad genom en kort notis, som aflidne riksantiqvarien B. E. Hildebrand vänligt meddelat mig. Sedan, när jag, genom bemedling af hrr f. d. statsrådet Ehrenheim, revisor Baude och sekreteraren hos bankofullmägtige E. A. Hernblom fick tillfälle att granska Riksbankens samlingar och förråd, fann jag till min ledsnad dessa bestå i högst obetydliga prof af dess egna sedlar, endast af en slump bevarade och hufvudsakligen af nyare dato, samt tillvaratagna af sekreteraren. Detta blef nu ytterligare en sporre för mig att, om äfven med betydande uppoffringar, söka åstadkomma en, så vidt möjligt, fullständig och -typisk samling af så väl Riksbankens som andra svenska sedlar. Man kan emellertid knappast göra sig en föreställning om de svårigheter som möta bildandet af en sådan samling. Tidens och menniskors förstörande hand böra först tagas i betraktande. Man har för ej så länge sedan läst en tidningsnotis om hur den amerikanske millionären Mr Mackay. i Paris ämnade tapetsera ett rum
