Ke r 1868 firade Sveriges Riksbank sitt 200-4rs jubileum, samti¬
i digt med att Lunds universitet särdeles högtidligt begick ett
dylikt minne. Jag — och säkert många med mig -— hoppades
att styrelsen för denna i Sveriges historia så djupt ingripande in¬
stitution skulle vid ett så betydelsefullt tillfälle framlägga, ej blott
en historik öfver bankens verksamhet, utan äfven de materiella
profven af hennes utveckling, en fullständig följd exemplar af de
sedlar hon utfärdat. Detta hade varit så mycket mera passande,
som Sverige har äran af att vara det första land der en sedelut¬
gifvande bank uppstått (1656). Mitt hopp blef emellertid fåfängt.
Jag fattade då beslutet att söka åstadkomma en samling af sven¬
ska sedlar, uppmuntrad genom en kort notis, som aflidne riks¬
antiqvarien B. E. Hildebrand vänligt meddelat mig. Sedan, när
jag, genom bemedling af hrr f. d. statsrådet Ehrenheim, revisor
Baude och sekreteraren hos bankofullmägtige E. A. Hernblom
fick tillfälle att granska Riksbankens samlingar och förråd, fann
jag till min ledsnad dessa bestå i högst obetydliga prof af dess
egna sedlar, endast af en slump bevarade och hufvudsakligen af
nyare dato, samt tillvaratagna af sekreteraren. Detta blef nu
ytterligare en sporre för mig att, om äfven med betydande upp¬
offringar, söka åstadkomma en, så vidt möjligt, fullständig och
-typisk samling af så väl Riksbankens som andra svenska sedlar.
Man kan emellertid knappast göra sig en föreställning om de svå¬
righeter som möta bildandet af en sådan samling. Tidens och
menniskors förstörande hand böra först tagas i betraktande. Man
har för ej så länge sedan läst en tidningsnotis om hur den ame¬