OCR Output

SVEG 67

o

(17 nov.) s. å., att han var närvarande, då Asbjörn Ravdmarsson för 5
herdalske mark till Olaf Pedersson sålde en del i Staksängen sunnan älfven
och tre slåttesängar både söder och norr om Solna (å i Sveg), hvarvid köpet
bekräftades med handslag. Pergamentsbrefvet, som är det äldsta bevarade
från Härjedalen, tillhör kyrkan i Öfverhogdal. (DN 16, n. 33; E. Modin,
anf. arb. I, s. 293 m. afbildn. s. 290.) |

2. Sire Arne [1403], prester i Sueig, bevittnar 28 febr. d. a. i Wem¬
dalen försäljningen af en gård i Trysil i norska Österdalen (DN 5, n. 428.)

3. Sire Stephan [1424] var i kirkeherrens staed i Herdal, d. v. s.
tillförordnad pastor, då han Gregoriidagen (12 mars) 1424 med sitt sigill
bevittnar ett bref, dari Sowald Buensson (Saaldher Byörnson) erkänner
sig ha sålt ängar och en skog till Olav Martensson för 18 svenska mark.
(JET 35. 023). .

4. Herra Jon [1426], kirkioherra i Suegh, bekraftar med sitt
sigill ett i Kolseeter (Alfros s:n) af lagmannen i Jämtland och Härjedalen
Hacon Lafransson utfärdadt bref, däri denne gör veterligt, att han på
tinget i Svegs socken 26 febr. 1426 på grund af vittnens utsago tillerkänt
Tord Enfastsson äganderätten till jord om 6 markers köp i Lapsadal (Lofs¬
dalen i nuv. Linsells s:n). (JFT 1, s. 94, E. Modin, anf. arb. 1, s. 103.)

5. Torstanus Nicolai [1452—65], kirkiopresther i Sveig, hanger
Anund. Af dessa förekomma herr Torsten och Anund i bevarade samtida handlingar. Herr
Sjul har däremot ej anträffats, och Didrik är endast känd genom traditionen, hvarför de
här uteslutits. Om herr Didrik går sägnen, att han inför altaret i Svegs kyrka blifvit dräpt
af en bonde Otte från Rismyr i Älfros socken, emedan denne på grund af en tvist med khden
afstängts från nattvarden. Han hade emellertid vid en nattvardsgång trängt sig fram bland
hopen och, då prästen gick förbi honom med brödet och vinet, dragit knifven och stött den i
hans bröst under utropet: »Har du gått mig förbi, skall jag ej gå dig förbi». Kyrkdörrarna
blefvo omedelbart stängda, men mördaren sprang genast upp i predikstolen och lyckades
kasta sig ut genom ett närbeläget fönster samt höll sig sedan under flere år dold i skogen
vid en sjö, där han slutligen anträffades drunknad med en fågelbörda på ryggen. Af bön¬
derna hade han kallats Otte Hund, och sjön fick sedan namnet Hundsjön. Sägnen förekommer
i flere versioner (se Modin ant. arb. 1, s. 87). Enl. Hiilphers skulle herr Didrik varit andre
pastor efter reformationen, hvilket svårligen låter förena sig med bestyrkta förhållanden.
Nu äro sägner om prästmord under liknande förhållanden spridda i Dalarna och Norge (jfr
äfven Nätra), och det är därför antagligt, att till grund för den ofvan relaterade ligger någon
på annat håll timad dylik händelse, som omformats och lokaliserats till Sveg. (Se härom
Herman Geijer: Sägnen om prästdråpet i Rättvik. Meddel. fr. Dalarnes Fornminnesförening
Vi-S..-10.)