OCR Output

SVEG 65

Af ett bref utfardadt 5 juni 1493 (DN 14, n. 181) framgar, att Elfros da var en by
i Svegs socken, ett förhållande som rådde ännu 1564—66 enligt de tionde- och skatte¬
register, hvilka under Härjedalens ockupation uppgjordes af de svenska fogdarna
(JFT 1, s. 33)*, men vid tiden for den Trondhjemska reformatsen ar 1589 omfattade
Svegs gall utom moderkyrkan annexkyrkorna Lille Herdal, Hodal och Elleros,
Den sistnamnda har alltsa tillkommit mellan aren 1566 och 1588.”

Nästa steg till utsöndring af en ny kapellförsamling togs 1758, då innevånarne
i de till Svegs socken hörande byarna Lofsdalen, Glöte, Ransjö och Linsäl vid en bi¬
skopsvisitation 24 mars s. å. anhöllo att få bygga en liten träkyrka i sistnämnda by,
hvilket vann konsistoriets bifall, men företaget fullföljdes först år 1778, sedan konsist.
12 febr. 1777 ånyo tillstyrkt uppförandet af ett kapell i Linsell, som enligt åtagande
af prästerskapet i Sveg skulle förses med ett visst antal predikningar om året. Kapel¬
laget, som af K. M:jt 1798 förklarades för särskild kommun, fick redan 1795 till¬
stånd att anställa egen predikant, och befattningen förändrades vid löneregleringen
12 maj 1870 till komministratur.

Öfverhogdal bibehöll trots sin höga ålder ännu 1563 sin ställning som »ett litet
capellegield» under Sveg. Sedan svenskarne under det nordiska sjuarskriget intagit
landskapet, vände sig Öfverhogdalsborna till kon. Erik XIV med anhållan att på grund
af den långa vägen till moderkyrkan få läggas till Ytterhogdal, som år 1562 utbrutits
från Ljusdal i Hälsingland. Ansökan bifölls i kgl. bref. 8 april 1564, men då Härjedalen
vid fredsslutet 1570 afträddes till Norge, återförenades Öfverhogdal med Sveg. Det
dröjde ända till 1771, innan kapellförsamlingen ånyo framställde en liknande begäran
om öfverflyttning till Ytterhogdal, men denna gång möttes man med afslag af K.
M:jt 12 febr. 1773, så ock 10 mars 1778. Förstisamband med Hafverös skiljande från
Ytterhogdal nåddes det gamla önskemålet genom kgl. brefvet 9 dec. 1812, som äfven
föreskref, att Öfverhogdal i stället skulle läggas till Ytterhogdal (se Ytterhogdal).

Komministern i pastoratet hade sedan gammalt varit bosatt i Sveg. Vid super¬
intendenten P. Steuchii visitation därstädes 25 jan. 1661 framförde Lillherrdals sockne¬
män begäran, att kapellanen i stället skulle få bo hos dem, men detta afslogs med mo¬
tivering, att han i så fall ej kunde vara pastor till nödig hjälp och Lillherrdal för öfrigt
åtnjöt gudstjänst hvarannan eller hvar tredje söndag. En år 1777 ingifven ansökan
från samma annexförsamling att få egen pastor afslogs efter konsist. afstyrkande af
K. M:jt 29 juli s. å., dock medgafs, att kapellanen i Sveg skulle stationeras i Lillherrdal.
Sockenborna anmodades på den grund att med första anskaffa kapellansboställe
(Hdpr. 29/3 1778). Efter åren 1793, 1824 och 1832 förnyade, men resultatlösa ansökningar
om utbrytning till eget pastorat, biföll K. M:jt slutligen detta önskemål 28 aug. 1863.
Utbrytningen gick i verkställighet 1867. (Se Lillherrdal.)

Om Svegs medeltida gråstenskyrka, hvars tillkomst måste sättas rätt långt till¬
baka, föreligger den första säkra underrättelsen i en anteckning (Palmsk. saml. n. 308,
UB), som lyder: »Swegs kyrkia uti Herredahlen ähr 1563 om sommaren dagen näst
effter visitationis Marie (3 juli) genom liungeld aff himmelen hasteligen upbrand med
all kyrckioskrud sasom klockor, glaas, böcker, messokläder, kalkar, och annan kyrckjon¬
nes tillhörigheet, så att (intet) stod qwart utan allenast blåtta muren». Sockneborna
inlämnade i anledning af olyckan en klagoskrift till kon. Erik XIV. I en Harjedals¬

' En uppgift af P. A. Munch (Norge i Middelalderen, s. 92), att kyrka funnits i Elfarcs
under medeltiden, ar tydligen oriktig.

*- Alfros? annexförsamling har från 1 maj 1921 egen komminister.

5—26387. Härnösands stifts herdaminne. Del 1V.