Sida 54 [54]
OCR
52 SUNNE på kondition hos ryttmästaren Bengt Ribbing i Jönköpingstrakten återkom han till universitetet 1838, ändrade studieriktning och aflade de teologiska examina samt prästvigdes 13 nov. 1841 till adj. i Brunflo hos prosten Olof Dillner, hvars måg han blef. Sedan han innehaft några kortare missiv som vice pastor här 1844 och i Föllinge 1847, förordnades han efter 1848 aflagd past. ex. till vice pastor i Brunflo i juli 1849, hvilket förordnande förlängdes äfven under vakansen efter prosten Dillners död till 1 maj 1857. Från 1852 var han tillika svenska Nykterhetssällskapets agent. Han bodde under denna tid först i Berge, under de 3 sista åren i Lillvikens by. År 1855 5 nov. erhöll han komministertjänsten i Berg-Rätan och tillträdde där I maj 1857. Det var under denna tid han efter att ha utkämpat många inre strider utvecklade sig till den trosstarka väckelsepredikant, som inledde det kristliga förnyelseverket i Jämtland, hvarigenom han kan jämställas med en Petrus Brandell i Ångermanland. Till honom strömmade skaror för att vinna andlig tröst, och han var outtröttlig i sin verksamhet att väcka upp folket ur liknöjdhetens dvala och ställa nykterhetens kraf på församlingsbornas vandel. Att denna andliga rörelse grep djupare och blef varaktigare här i Jämtland, berodde på särskildt gynnsamma omständigheter, dels att den upptogs och samtidigt utbreddes af en talrik skara äldre och yngre liktänkande, varmhjärtade präster i de olika församlingarna!, dels ock att det var just kyrkans män, som stodo i främsta ledet, hvarigenom faran för sekteriska afarter i väsentlig grad undanröjdes, och dels att äfven, sedan den religiösa entusiasmen svalnat, en rad föreningar för religiöst ändamål med anslutning af kyrkligt sinnade lekmän hunnit bildas till tjänst och stöd för det andliga arbetets fortgång. Bland sådana sammanslutningar kunna nämnas Jämtlands bibel- och traktat-sällskap, bildadt 1855, och Jämtlands missionsförening okt. 1867. Kyrkans prästerskap hade härvid att utkämpa åtskilliga skarpa strider i synnerhet mot baptismen, som tidigare vunnit stor utbredning bland befolkningen. I dessa strider stod Ernst Arbman såsom den samlande energiske ledaren. År 1861 sökte han Sunne lediga pastorat, nådde ej förslagsrum, men uppfördes af församlingen som 4:e profpredikant, erhöll vid valet 5 jan. 1862 de flesta rösterna samt utn. febr. 1862 i nåder till khde i Sunne med tillträde I maj 1863.” Var predikant vid prästmötet 1866, folkskoleinspektör 2 Bland dessa må nämnas M. O. Blix, P. Wagenius, Valfr. Borgström, Olof Hasselgren, N. Nordien m. fl. 2 Det har uppgifvits, att 200 ar da skulle ha förflutit, sedan Sunne Hök en khde, som både korats af församlingen och utnämnts af K. M:jt. Tiden inskränkte sig dock till 100 år, ty både khde Anders Nensén 1736 och P. Staaff 1765 hade vid sina utnämningar församlingens röstpluralitet. Tilläggas bör, att Olof Weider hade vid valet 1852 haft TÖSEOEORENINR | | | ehuru han år 1855 föll igenom, men dock utnämndes.
