OCR
SUNNE 43 Justina Elisabeth, £. ?/9 1710, g. m. rektorn vid Frösö skola, sist khden här i Sunne Petrus Staaff, n. 22; Christian, f. 2/> 1712, stud. 1727, t som auskultant i Svea hofratt 2/11 1735; Lars, f. %/1 1714, begr. 3/6 1717. Tr.: Grafverser 6fver stud. Martin Sohlberg Angerm., + 12/4 1689 och teol. stud. Johan Nording, + i Upsala 18/3 1690. — Initium observationum de antiquis populi Romani commerciis, pres. P. Lagerlof. Ups. 1694. — De rebus innoxie utilitatis, pres. A. Forelius, ib. 1697. — Latinskt lycko6nskningskvade i grefvinnan M. G. Gyllenstjernas svenska Ofversattn. af Flavii Josephi Judiske historia 1713. 20. Mag. Wilhelm Wargentin (1717—35), f. i Abo 12 okt. 1670, son till rådmannen och handl. därstädes, riksdagsmanen Wilhelm Joachimson W. och Magdalena Witfodt. Efter enskilda studier, senast under ledning af sedermera khden i Öfver-Torneå Erik Brunnius, blef han stud. vid Åbo univ. 1684, disp. där pro exercitio 1690, men lämnade staden i sept. 1691 för att fortsätta studierna vid univ. i Upsala, där han vistades till juni 1692. Fadern hade under tiden aflidit, och han erhöll nu en informatorsplats hos ryttmästare Joh. Liljenstedt, reste sedan till Lund, där han undergick teol. ex. i apr. 1696 och återvände till Åbo såsom informator for landshéfd. Lorens Creutz’ 2:ne söner. Aflade där fil. kand. ex. och blef filos. mag. primus Vid promotionen i Åbo 14 dec. 1697, utnämndes till vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket 1698 och var äfven uppförd på förslag till en professur i fysik i Dorpat; komminister vid domkyrkan i Åbo 1700; tillträdde i mars 1711 khdebefattningen i Jomala på Åland, hvarifrån han 1713 med tvenne barn måste flykta undan ryssarne till Sverige. Utn. till khde i Sunne i febr. 1716, begärde han 12 juni hos Hsands konsist. att få tillträda pastoratet, hvilket tillstyrktes, »såvida han tanker bygga aktenskap med sin antecessoris sahl. mag. Bozzi anka». Tillträdet skedde dock ej förr än i maj 1717, i det han då begärde husesyn på prästbordet. Inspektor öfver Frösö skola 1723 efter prosten Renhorn, nämnes prost 1725. Han hade otur med sina adjunkter, som illa trifdes hos honom. En afskedade han utan Konsist. hörande, näml. Lars Edvall, som i en predikan på första böndagen 1727 utfarit mot kvinnornas högfärd och yppighet i klädedräkt, så att prosten och hans anhöriga funnit sig träffade. Bland annat hade Edvall sagt: »nog kan prästen predika om högfärd och andra synder, men oss tycker, att ingen högfärdigare kan vara än en del präster och nästan alla prästehustrur, ty de gifva ingen efter på sina klädedräkter. Prästehustrurna med sina döttrar spänna sig rätt väl i siden och silke, som en grefvinna och fröken, ja ändå mycket värre.» Vid sakens behandling förehöll konsist. dn Edvall, det han härutinnan syntes något passionerad sig utlåtit, och förmantes allvarligen taga sig till vara for egna affecter i sina predikningar. (Hdpr. ”/; 1728.)