Sida 28 [28]
OCR
26 SUNDSVALL och att de materialier, som anskaffats for byggnadens reparation, vid fiendens harjning blifvit fördärfvade, hvarför man påkallade understöd af allmänna medel. Stadens magistrat och Hsands konsist. förordade i stället uppförandet af ny kyrka, hvartill landshöfdingen 16 okt. 1722 lämnade sitt bifall (Hdpr. 27/9, 4/19 1722). Nar förberedelserna till detta företag omsider 1737 voro klara, hade man frångått den ursprungliga planen på en träkyrka och beslutat uppbygga en af sten på annan utsedd plats. Byggmästare var Anders Romberg från Leksand, under hvars ledning arbetet fortskred så raskt, att kyrkan, som mätte 60 alnar i längd och 26 alnar i bredd, redan hösten 1739 nästan stod färdig till murar, hvalf och tak. Bygget måste emellertid då afbrytas på grund af felaktigheter i hvalfkonstruktionerna och återupptogs först 10 år senare under ledning först af stadsmurmästaren Gottfrid Frank, därefter af Daniel Hagman enligt ett af öfverintendenten Hårleman uppgjort ändringsförslag. Invigningen förrättades 23 sept. 1753 af biskop Kiörning, och kyrkan erhöll efter dåvarande drottningen namnet Lovisa Ulrika! En ny predikstol hade 1739 skänkts af rådman Sigvard Bistedt och en ny altartafla målades af Carl Hofverberg. Kyrktorn tillbyggdes först 1797 enligt ritning af Simon Geting. Den gamla träkyrkan nedrefs 1764, sedan Hsands konsist. 11 dec. 1762 på kyrkorådets anhållan medgifvit, att hon till nya kyrkans förmån fick föryttras, dock med villkor, att grafvar och | kyrkogård försvarligen skulle hägnas och fredas (Hdpr.). Vid den brand, som i juni 1888 ödelade så godt som hela Sundsvall, förstördes äfven stenkyrkan, och på dess plats uppfördes, efter ritning af arkitekt G. Hermansson, stadens nuvarande i gotisk stil hållna tempelbyggnad, påbörjad 1891 och invigd 2 dec. 1894. Kyrkan är tre- | skeppig med hégt torn och takryttare och har i allt betingat en kostnad af ones, 470,000 kronor. I de till Sundsvall enl. kgl. privilegiebrefvet 15 apr. 1624 gjorda donationerna ingingo bland annat åtskilliga fiskelägen. Vid ett par af dessa, Löröudden och Bremö, | uppfördes kapell, å förra stället redan under gamla stadens tid, å senare stället kort efter 1685. Gudstjänst har i regel hållits där ett par gånger om somrarna af någon af | stadens präster äfven efter stadsförsamlingens utbrytning från Selånger. KYRKOHERDAR. 1. Mag. Gunnar Hellberg (1823—34), f. i Offerdals s:n 21 maj 1785, föräldrarne voro nämndeman Olof Olofsson i Kaxås och Kerstin Andersdotter. Insattes 1797 i Frösö triv. skola, kom till Hsands gymn. | 1802. Stud. i Upsala 1806, återvände till Hsand 1808, där han erhöll ett vikariat i trivialskolan och förtroendet att informera biskop Nordins séner; fil. kand. ht. 1811, prom. fil mag. (frånv.) 1812, prästv. 31 mars. s. å. och förordn. till komm. adj. på Alnön, past. adj. i Umeå 28 okt. s. å där han både vt. och ht. 1813 tillika uppehöll vikariat vid skolan; förordn. 25 dec. 1813 till past. adj. hos prosten Backman i Brunflo samt tillika stadspred. i Östersund, curam gerens 23 febr. 1815, vice komm. på Frösön 26 juli 1815, v. komm. i Sundsvall 13 sept. s. å. Efter 2 års tjänstgöring 1 Kalaset för högv. biskopen efter invigningen, hvari 40 personer deltogo, kostade 600 dlr.
