Sida 27 [27]
OCR
SUNDSVALL 25 SUNDSVALL. (Medelpad.) Från Selångers gäll, hvarunder Sundsvall alltsedan sin grundläggning år 1621 hade lydt i kyrkligt hänseende, afskiljdes staden till eget regalt pastorat genom kgl. bref 13 febr. 1822. Den blifvande khden ägde välja mellan en kontant lön af 500 rdlr banco eller en ersättning motsvarande värdet af 50 t:r spanmål enl. 1820 års markegångstaxa. Pastoralierna från de staden underlagda hemmanen Nacksta och Granlo skulle därvid ingå i beräkningen af pastors löneförmåner, och den första khden tillades dessutom i nåder rätt att uppbära de 20 t:r förläningsspanmål, som pastor i Selånger på grund af kgl. resol. 31 dec. 1647 åtnjutit för gudstjänstens uppehållande i staden. En stadskomministratur inrättades enl. kgl. bref 25 febr. 1859 med skyldighet för innehafvaren att uppehålla aftonsångsgudstjänsterna samt ottesångerna å de större högtidsdagarne och i öfrigt biträda pastor vid förefallande ämbetsförrättningar. Jämlikt kgl. bref 3 juni 1921 har ännu en komminister anställts i Sundsvall. Angående de prästerliga tjänsterna i staden före utbrytningen, se Selånger. Tidigt gjorde sig behofvet af en särskild stadskyrka gällande. Bygget synes ha igångsatts redan år 1624, men var ej 1629 ännu slutfördt på grund af de begränsade ekonomiska resurserna, hvarföre borgerskapet hos K. M:jt anhöll om särskildt understöd, som dock ej lär beviljats. Kyrkan, hvilken låg på krönet af den sandås, som dominerade staden i väster, den s. k. Väderkvarnsbacken, fullbordades först 1630. Liksom beträffande flere andra af de på 1620-talet anlagda Norrlandsstäderna var Sundsvalls läge från början mindre lyckligt valdt och synes i viss mån verkat hämmande på stadens utveckling För att råda bot härför gaf regeringen 1647 befallning om sambhällets förläggande till en gynnsammare plats närmare intill Selångeråns utlopp. Verkställandet af detta påbud tog gifvetvis sin tid, och först sedan privatbostäderna flyttats eller nybyggts kom turen till de publika byggnaderna. I Sundsvalls rådstuguprotokoll 20 sept. 1651 heter det: »Efter allas beslut skal nu kyrkiones rum afstakas wäster om Tiernen i staden och om nästkommande Tijsdag, i Jesu nampn, begynna att tomptas». I och med flyttningen från Väderkvarnsbacken undergick kyrkbyggnaden tydligen åtskilliga förändringar och förbättringar. Af äldre inventarier öfverflyttades bland annat altartaflan, som 1644 skänkts af borgmästaren Daniel Bertilsson Alander. En ny predikstol, som senare. öfverläts till Stöde kyrka, förfärdigades af en bondsnickare Nils Nilsson från Näs. En sakristidörr med bildsniderier, markt med bokstafverna C. L. D. 1655, var tydligen en gåfva af Daniel Bertilssons hustru Christina Larsdotter.?, Af det i Dahlbergs Sueciaverk meddelade kopparsticket 6fver Sundsvall far man en föreställning om kyrkans utseende omkr. 1700. Hon undgick att dela stadens 6de, da den nedbrandes af ryssarne 25 och 26 maj 1721. I juli följande år anmälde khden i Selånger mag. Is. Biberg och kyrkovärdarne hos Konsist., att kyrkan var så förruttnad, förfallen och lutande, att församlingens ledamöter ej utan lifsfara i hårdt väder kunde bevista gudstjänsten, 1 Bekraftadt genom Kgl.-bref 30 mars 1683. (Se N. Törnell, Ecclesiast. handl. 1, Sthm 1803, S.'41); HST 1822, n. 3. 2 Hon afled 1690 och begrofs i Selangers kyrka af superint. M. Steuchius, Dominica Invocavit (°/s).
