Från Selångers gäll, hvarunder Sundsvall alltsedan sin grundläggning år 1621
hade lydt i kyrkligt hänseende, afskiljdes staden till eget regalt pastorat genom kgl.
bref 13 febr. 1822. Den blifvande khden ägde välja mellan en kontant lön af 500
rdlr banco eller en ersättning motsvarande värdet af 50 t:r spanmål enl. 1820 års
markegångstaxa. Pastoralierna från de staden underlagda hemmanen Nacksta
och Granlo skulle därvid ingå i beräkningen af pastors löneförmåner, och den första
khden tillades dessutom i nåder rätt att uppbära de 20 t:r förläningsspanmål, som
pastor i Selånger på grund af kgl. resol. 31 dec. 1647 åtnjutit för gudstjänstens
uppehållande i staden.
En stadskomministratur inrättades enl. kgl. bref 25 febr. 1859 med skyldighet
för innehafvaren att uppehålla aftonsångsgudstjänsterna samt ottesångerna å de
större högtidsdagarne och i öfrigt biträda pastor vid förefallande ämbetsförrättningar.
Jämlikt kgl. bref 3 juni 1921 har ännu en komminister anställts i Sundsvall. Angå¬
ende de prästerliga tjänsterna i staden före utbrytningen, se Selånger.
Tidigt gjorde sig behofvet af en särskild stadskyrka gällande. Bygget synes ha
igångsatts redan år 1624, men var ej 1629 ännu slutfördt på grund af de begränsade
ekonomiska resurserna, hvarföre borgerskapet hos K. M:jt anhöll om särskildt under¬
stöd, som dock ej lär beviljats. Kyrkan, hvilken låg på krönet af den sandås, som
dominerade staden i väster, den s. k. Väderkvarnsbacken, fullbordades först 1630.
Liksom beträffande flere andra af de på 1620-talet anlagda Norrlandsstäderna
var Sundsvalls läge från början mindre lyckligt valdt och synes i viss mån verkat
hämmande på stadens utveckling För att råda bot härför gaf regeringen 1647 befall¬
ning om sambhällets förläggande till en gynnsammare plats närmare intill Selånger¬
åns utlopp. Verkställandet af detta påbud tog gifvetvis sin tid, och först sedan
privatbostäderna flyttats eller nybyggts kom turen till de publika byggnaderna.
I Sundsvalls rådstuguprotokoll 20 sept. 1651 heter det: »Efter allas beslut skal nu
kyrkiones rum afstakas wäster om Tiernen i staden och om nästkommande Tijsdag,
i Jesu nampn, begynna att tomptas». I och med flyttningen från Väderkvarnsbacken
undergick kyrkbyggnaden tydligen åtskilliga förändringar och förbättringar. Af
äldre inventarier öfverflyttades bland annat altartaflan, som 1644 skänkts af borg¬
mästaren Daniel Bertilsson Alander. En ny predikstol, som senare. öfverläts till
Stöde kyrka, förfärdigades af en bondsnickare Nils Nilsson från Näs. En sakristidörr
med bildsniderier, markt med bokstafverna C. L. D. 1655, var tydligen en gåfva af
Daniel Bertilssons hustru Christina Larsdotter.?, Af det i Dahlbergs Sueciaverk med¬
delade kopparsticket 6fver Sundsvall far man en föreställning om kyrkans utseende
omkr. 1700. Hon undgick att dela stadens 6de, da den nedbrandes af ryssarne 25
och 26 maj 1721. I juli följande år anmälde khden i Selånger mag. Is. Biberg och
kyrkovärdarne hos Konsist., att kyrkan var så förruttnad, förfallen och lutande, att
församlingens ledamöter ej utan lifsfara i hårdt väder kunde bevista gudstjänsten,