OCR
342 HERNÖSAND skulle ransakas. Emellertid skulle prosten privera honom och dn. Johannes i Säbrå uppehålla kyrkotjänsten propter vicinitatem (9: för naboskapets skull). Den 3 maj 1596 kom herr Laurentius Jone inför domkapitlet och inlämnade icke mindre än 8 bevis dels af borgmästare och råd i staden, dels af ortens prästerskap, som honom värja ville. Sedan domkapitlets ledamöter sett de inlämnade bevisen, hoppades de honom vara fri från beskyllningen, men efter saken var så vidt utropad, och han icke var lagligen frigjord på rådstugan, så fick han draga hem med bref till fogden, borgmästare och råd, att de antingen måtte fälla honom eller göra honom fri, såsom deras kall kräfde; så skulle ock preposito tillskrifvas, att han tränger uppå dn. Laurentium, att han går lag, om han vill vara vår medbror och blifva vid sin lägenhet. (Udpr. **/, 1596). Huru denna sak aflopp ar ej fullt klart. Det synes, som om det hela varit fotat pa löst skvaller. I en redogörelse om förhållnadena inom sitt kontrakt ungefär vid samma tid hade prosten Olof äfven framhållit den stora vidskeplighet, som härskade här i Ådalen, och nämnde därvid ock, huru pastoris hustru i Hsand, hvilken haft stor olycka med sin boskap, fått det rådet af en annan kvinna, att hon skulle af prästen »taga 3 aflat och gifva thet boskapen i toman mage; sådant hade henne hulpit». (Udpr. ”/; 1596.) — I förmånlig dager framstår, som kändt är, herr Laurentius Jon& såsom psalmdiktare. År 1591 utgaf han några öfversättningar (21 st.) af latinska medeltidshymner, »som aff then Påweske surdegen intet smakade, såsom ock några Lutheri Psalmer», och med denna psalmdiktning fortfor han till sin död, efter att ha uppdragit åt sin son Haquin att utgifva samlingen, sedan den undergått granskning af ärkebiskoparne Olof Martini och Petrus Kenicius. Ur denna senare samling, som utkom år 1619, inflöto rätt många i 1695 . års psalmbok, i Wallinska psalmboken af år 1819 färre och betydligt omarbetade. Laurentii Jone samling är tillägnad, utom fogden och lagmannen samt stadens borgmästare och råd, äfven de samtida khdarne i Ångermanland, hvilkas namn man sålunda lär känna. Sonen Haquin uppgifver i bokens företal, att fadern med sina ämbetsbröder och sina åhörare fört »ett wenlighit omgänge» i alla sina dagar och att han aflidit år 1597. Dock synes han lefvat in på följande året, enär han den 4 april 1598 kvitterat 18 pund spl. för samma år (KA). G. m. Sighrid Håkansdotter, efterlefvande. (Afkort. Angermanl. 1601, KA.) Af flere barn endast en son kind: Haquin Laur. Rhezelius, {. i Resele, kgl. hofpredikant, khde i Riddarholmen, sist prost och khde i Torstuna, Upl., 1 1627. Tr.: Nagre andelighe wijsor och Loff-songer vthsatte aff Laurentio Jone Ge- | stricio Pastore Hernösandensi, och förähradhe dygdelighom Danneqwinnom Hustru Catharina Mårten Oluffsons och Hustru Sigrid M. Hansses, Borgerskor vthi för