Sida 357 [357]
OCR
HERNÖSAND 339 som där särskildt vid Korsmässotiden (14 sept.) med stark tillströmning af folk från främmande orter utvecklades, ansågo Sthms och Gäfle borgare göra. intrång i sina handelsrättigheter, och de lyckades vid flera tillfällen utverka regeringens förbud. Så utlyste kon. Christian I den 27 aug. 1461 bl. a. Östhammar och »Hernesant» för olaga hamnar, såsom varande Sthlms stad till förfång.! Sthms magistrat anmodade i skrifvelse af 22 apr. 1472 rådet i Danzig att tillhålla sina medborgare att icke segla till förbjudna hamnar såsom Östhammar, Gäfle och Härnesand.? Den 29 sept. 1531 förklarade kon. Gustaf I sistnämnda hamn och marknad. olaglig såsom förnärmande för Gäfle. För att stäfja det landsköp, som det oaktadt frodades inom landskapet, beslöt kon. Johan att anlägga en stad och gaf fogdarna upprepade befallningar att söka förmå landsköpmännen att flytta till den utstakade stadsplatsen på Hernön, men först efter mera hotfulla skrifvelser lyckades konungen drifva sin vilja igenom. År 1585 synes inflyttningen blifvit stadgad, och följande år fick den nya köpstaden nominellt sin första khde.? Hernön var före stadens grundläggning kapellförsamling under Säbrå pastorat, som dessutom omfattade två annexer, Häggdånger och Stigsjö. Landsköpmännen bland de blifvande stadsborgarna, hvilka vid sidan af landthandeln ägnat sig åt skötseln af sina hemman, hade hos konungen framhållit nödvändigheten af att för sitt uppehälle under bebyggelsetiden få någon jord upplåten till mulbete åt sin boskap, och för att villfara deras begäran lade han under staden 3 af de närmast liggande hemmanen på ön, nämligen i Fågelsta och Hof. Åt de bönder, som måste afstå dessa hemman, utlofvades ersättning i annan jord. Därtill synes Säbrå pastorats annexbord i Häggdånger och Stigsjö samt äfven präststomjorden. i Skogs socken, som hörde till Nora pastorat, under närmaste tiden blifvit anslagna. Som ersättning för »the tu kyrkeboll och Harnöö Capelegäldh», som khden i Säbrå gick miste om, erhöll han i årligt vederlag 20 t:r kronospannmål, och khden i Nora desslikes 12 t:r. Ehuru försedd med privilegier förde staden till en början ett tynande lif. Först genom dess upphöjelse till stiftsstad 1647 med säte för superintendent, från E772 biskop, och med ett fulltaligt ecklesiastikt domkapitel vid sidan samt inom sig hysande stiftets enda gymnasium, blef Hsand under tvänne sekler framåt en bildningens hufvudort för de norrländska länen. Af stiftets chefer hafva dock få haft sitt egentliga residens i staden; de flesta föredrogo det landtliga och idylliska Säbrå, ehuru stadens gamla pastorsgård var upplåten för deras stadsbesök. Denna hade vid den forste superintendentens, P. Steuchius’, ankomst blifvit istandsatt.‘ Själf skaffade han sig senare eget hus i staden, hvilket han 1666 afyttrade till sin måg, mag. N. Plantin. : Till stadens prästerskap hörde utom khden-biskopen, som det synes ända från stadens grundläggning, en komminister, under åren 1647—1723 två sådana, efter t Stockholms stads privilegiebref I1423—I700, S. 20. ® Styffe, Bidr. till Skandinav. hist. 4, s. 15—16. : 8 Rorande stadens anläggning och äldre historia kan hänvisas till: G. Bucht, Harnésands grundlaggning (Arkiv f. norrlandsk hembygdsforskning 1921, s.. 86) och Härnösands kyrkor (i Från ådalar och fjäll 1920, s. 86); G. Kallstenius, Blad ur Härnösands historia, Hsand 1919. t I Hsands rådhus-prot. 1647 heter det: »Beviljades till stadzens prästgårdzbyggning 23 dir 16 öre». Den var belägen i närheten af en bro, som ledde öfver bäcken till kyrkan. (GLA. Norrl. Landsbok, 1698 års dokumenter N. 3.)
