Sida 321 [321]
OCR
HAMMERDAL 303 sarier», fordrade uppvisande af lagligt åtkomstbref och yrkade därtill, att khden borde billigen betala allt, hvad han uppburit af nämnda jord. I sitt svaromål bemötte herr Mårten dessa yrkanden därmed, att denna äga legat under prästbordet, präst efter präst åtalslöst i öfver 30 år, den lagliga preskriptionstiden, och uppräknar härvid sina företrädare och deras ämbestider: Salig herr Erik Eriksson, hans företrädare, innehade detta gods 19 år, herr Isak Stub 12 år, herr Lauritz i svenska fejden 2 år, gammal herr Erik 40 år, som berättas; item sjätte prästen före honom Store herr Jon var präst här från sin ungdom och till han dog, en utlefvad man. På grund af häfd dömde tingsrätten Svedje ödegods herr Morten till. Enligt en gammal kyrkoboksanteckning, visserligen delvis utraderad, men sannolikt äldre än reformatsen, tyckes emellertid »Svedia och Svedjaskogen» ursprungligen tillhört kyrkan." Herr Morten lät i Trondhjem gjuta Hammerdals kyrkklocka 1642. På grund af de uppkomna krigsoroligheterna vågade han dock ej föra henne längre än till Norrlide socken i Norge, som gränsar till annexet Ström, därifrån hon efter 1645 års fredsslut afhämtades. Själf begaf han sig på flykten, då svenskarna 1644 ryckte in i Jämtland och 28 maj 1644 utnämnde Upsala domkapitel dåvarande komm. dom. Abrahamus i Ramsele till pastor i Hammerdal, på begäran af landshöfdingen öfver Jämtland H. Strijk och församlingen. Som emellertid svenska regeringen efter freden beviljade de dansk-norska prästernas anhållan att få bibehållas vid sina gäll, fick herr Morten ånyo tillträda pastoratet, men herr Abraham medförde från Upsala domakpitel 3 maj 1646 en skrifvelse till dn. Martinum med förmaning, att han vedergäller herr Abraham något för det han gjorde tjänst, när han var bortrymbd. Vid det därpå infallande prästmötet i Upsala i maj s. å. voro dn Martinus från Hammerdal och khden Ericus Claudii i Rödön närvarande och androgo å jämtländska prästerskapets vägnar sina besvär, bland annat om kvicktionden, som ej utgick i Jämtland; de klagade ock öfver, att bönderna ej vilja hålla mer än 3 hus i prästgårdarna emot att i det öfriga stiftet hålles sju o. s. v. För sin egen räkning anhöll herr Morten, att alldenstund han maste efterlata sin antecessoris relictz till underhåll 4 de bäste bönderna uti sitt gäll, hans hustru måtte erhålla samma änkeunderstöd efter hans död. De fingo af kapitlet rådet att hos Kgl. Maj:t andraga de saker, som angingo höga öfverheten; sedan skulle de få svar på de värf, konsistorium vidkomma. Huru djupt det gripit de danska prästerna att ha kommit under ett främmande herravälde, fastän svenska regeringen 1 O. Svensson, anf. arb. s. 25 ff. Handlingarna visa, att denna tradition ej alldeles stämmer med verkliga förhållandena, men innebär ändock en värdefull bekräftelse på Hammerdals prästserie.
