Sida 73 [73]
OCR
ANUNDSJÖ 55 andra i skatt utgaf '/,, med 55 mk 6 öre. Han har bekräftat Upsala mötes beslut 1593 samt såsom herredagsman underskrifvit Söderköpings riksdagsbeslut 1595. Blef på tinget år 1612 pliktfälld, emedan han gifvit sin socknebo Christopher i Kubbe »obeqvämligh ordh och thet illa bestå kunde fér vittnesmal. (RA. Adb.) En son Nicolaus Nicolai upptages af Tunzeus som adj. och v. pastor. 4. Hr Zacharias [1628], fran Ons by, i Arnas socken, uppféres som khde har i detta ars boskaps- och mantalslangder for Anundsjé. Hans hushåll utgjorde 8 personer. Död förmodligen ej långt därefter. Sonen Lars Zacharieson uppträdde vid tinget i Arnäs 20 nov. 1635 och Akarade sin salig faders brorsbarn, naml. Israel och Christiern Esaizséner i On om sin salig faders arfslott i garden i férn:de On. Summan belipte sig till 4 daler s.m., som de lofvade betala senast till julhelgen. (RA, Adb.) 5. Olof Petri Kuuth (1630—5o), f. i Skelleftea, son af héfvitsmannen Per Olofsson i Bergsbyn och Margareta Kenicia (f 1610), syster till ärkebiskop Petrus Kenicius. Han hade gått i Gefle skola, då han inskrefs i Upsala studentmatrikel 10 dec. 1606 och sattes genast i retoriska och logiska klassen. År 1614 var han predikant vid kapten Erik Johanssons kompani, en fannika Westerbottens’ soldater, och for om sommaren till »Narviske 4aminne». Under aren 1616—20 synes han hafva varit kapellan i Bygdeå, var 1626—29 regementsprast vid J. Duvals regemente samt kom till Anundsjö år 1630 såsom khde, enär han bevittnat detta ars boskapslängd för socknen... År 1644 anmälde prosten i Själevad honom hos Upsala domkapitel för horsbrott, och församlingen begärde att blifva honom kvitt. Konsistoriet befallde, att noggrann undersökning om hans lefverne skulle anställas, och ransakningens resultat blef synnerligen graverande. Den 5 febr. 1645 var Kuuth i förhör inför domkapitlet, därvid han visserligen erkände, att han fört ohöfviskt skämt med sina pigor, men förklarade, att hans afundsmän fört ransakningen. Konsistoriet trodde det ej: »Alla säga, att han en lättfärdig man af ungdomen varit hafver. I bekännen själf hafva talat lättfärdigt med dem dock med skämt; Star thett val an en redelig prastman tentera sine pigors pudicitia.» Kuuth drog till hofs för att göra sig fri, och hofrätten förklarade, att ny ransakning skulle anställas. Allt detta drog ut långt inpå följande år, och domkapitlet såg sig nödsakadt hos hofrätten begära, att saken måtte påskyndas »på det församlingen i Anundsjö, som i 2 år utan pastore varit hafver, icke må alldeles förderfvat blifva». Ärkebiskopen, slutligen otålig öfver dröjsmålet och tydligen viss om Kuuths fällande, utnämnde mot
