Sida 44 [44]
OCR
26 BISKOPAR emellertid dött år 1784 och Nordin, som fått resolution på pastoratet med tillträde 1 maj 1786, var betänkt att lämna sina lärda forskningar, då Kgl. Maj:t, för att ej det stora urkundsarbetet skulle afstanna, beslöt att göra Skellefteå till prebende till Nordins lektorsbefattning; han skulle kvarstanna i Sthm, endast afstå roo rdlr spec. at sin vice pastor och en mindre summa at vikarierande gymn. adj. af lektorslénen i Hsand. Han prästvigdes i Sthm, kort fére sitt pastorattilltrade och blef samtidigt Hsands stifts fullmäktig vid 1786 års riksdag, där han med kraft häfdade prästerskapets yrkande att få ändring i det ecklesiastiska befordringsväsendet, som under Schröderheim urartat nästan till skandal. Och man behöfver blott läsa de Gustavianska papperen för att erfara sanningen af Geijers ord: »Att hafva gjort slut på det förra oefterrättlighetstillståndet i fråga om andliga befordringar, att hafva öppnat konungens öga öfver vådan däraf, att slutligen, med hans fulla bifall, hafva lagt grunden till de ännu gällande befordringslagarne inom ståndet, det är en förtjenst, som historien skall förvara åt Karl Gustaf Nordin».! . Under åren 1780—389 tillhörde han den Ecclesiastique Beredning, som arbetade på afhjälpande af de öfverklagade missförhållandena. Serafimerordens historiograf 1787, prost i Västerbottens andra kontrakt 1789, Hsands stifts fullmäktig vid bankrevisionen 1788, ledamot af prästeståndet vid riksdagen 1789 samt riksdagen i Gefle 1792 och satt under den sistnämnda i Hemliga utskottet. Han hade sålunda blifvit en förgrundsfigur i den politiska världen och förvärfvat sig både vänner och fiender.” I hög grad stödd af sin konungs förtroende kallades han 10 mars 1792 att vara ledamot af Riksens ärenders allmänna beredning och blef 14 mars såsom sådan befalld att deltaga i kungliga konseljen. Två dagar senare afled konung Gustaf, och hans vänner funno ringa nåd för förmyndareregeringen, som småningom aflägsnade den ena efter den andra. Den 20 juli s. å. fick Nordin befallning att skyndsamt begifva sig åter till sitt stift, återtaga sitt lektorat och sköta sin församling. Än mer, såsom utsedd af Hsands konsistorium till Stiftsfullmäktig vid jubelfesten i Upsala 1793, möttes han på vägen i Gefle af ett kungligt förbud att infinna sig till festen.” Från Justitiekanslern hade afgått bref till Ärkebiskopen och Landshöfdingen i Upsala med förständigande, att om någon af ledamöterna i Hsands konsistorium skulle ankomma till staden för att bevista festen, de skulle förständigas att 1 Gustavianska papperen D. 3. ? Huru olika omdömen om Nordin blifvit fällda, kan ses i LJUNGGREN, Svenska vitterhetens hafder D. 3, s. 116—20. 3 Som förevändning hade anförts, att Konsistoriales voro ställda under åtal för förgripliga yttranden, se ofvan s. 23.
