Sida 44 [44]
26 BISKOPAR
emellertid dött år 1784 och Nordin, som fått resolution på pastoratet
med tillträde 1 maj 1786, var betänkt att lämna sina lärda forskningar, då
Kgl. Maj:t, för att ej det stora urkundsarbetet skulle afstanna, beslöt att
göra Skellefteå till prebende till Nordins lektorsbefattning; han skulle
kvarstanna i Sthm, endast afstå roo rdlr spec. at sin vice pastor och en
mindre summa at vikarierande gymn. adj. af lektorslénen i Hsand. Han
prästvigdes i Sthm, kort fére sitt pastorattilltrade och blef samtidigt Hsands
stifts fullmäktig vid 1786 års riksdag, där han med kraft häfdade präster¬
skapets yrkande att få ändring i det ecklesiastiska befordringsväsendet,
som under Schröderheim urartat nästan till skandal. Och man behöfver
blott läsa de Gustavianska papperen för att erfara sanningen af Geijers
ord: »Att hafva gjort slut på det förra oefterrättlighetstillståndet i fråga
om andliga befordringar, att hafva öppnat konungens öga öfver vådan
däraf, att slutligen, med hans fulla bifall, hafva lagt grunden till de ännu
gällande befordringslagarne inom ståndet, det är en förtjenst, som histo¬
rien skall förvara åt Karl Gustaf Nordin».! . Under åren 1780—389 tillhörde
han den Ecclesiastique Beredning, som arbetade på afhjälpande af de
öfverklagade missförhållandena. Serafimerordens historiograf 1787, prost
i Västerbottens andra kontrakt 1789, Hsands stifts fullmäktig vid bank¬
revisionen 1788, ledamot af prästeståndet vid riksdagen 1789 samt riks¬
dagen i Gefle 1792 och satt under den sistnämnda i Hemliga utskottet.
Han hade sålunda blifvit en förgrundsfigur i den politiska världen och
förvärfvat sig både vänner och fiender.” I hög grad stödd af sin konungs
förtroende kallades han 10 mars 1792 att vara ledamot af Riksens ären¬
ders allmänna beredning och blef 14 mars såsom sådan befalld att deltaga
i kungliga konseljen. Två dagar senare afled konung Gustaf, och hans
vänner funno ringa nåd för förmyndareregeringen, som småningom aflägs¬
nade den ena efter den andra. Den 20 juli s. å. fick Nordin befallning
att skyndsamt begifva sig åter till sitt stift, återtaga sitt lektorat och
sköta sin församling. Än mer, såsom utsedd af Hsands konsistorium till
Stiftsfullmäktig vid jubelfesten i Upsala 1793, möttes han på vägen i Gefle
af ett kungligt förbud att infinna sig till festen.” Från Justitiekanslern
hade afgått bref till Ärkebiskopen och Landshöfdingen i Upsala med
förständigande, att om någon af ledamöterna i Hsands konsistorium skulle
ankomma till staden för att bevista festen, de skulle förständigas att
1 Gustavianska papperen D. 3.
? Huru olika omdömen om Nordin blifvit fällda, kan ses i LJUNGGREN, Svenska vitter¬
hetens hafder D. 3, s. 116—20.
3 Som förevändning hade anförts, att Konsistoriales voro ställda under åtal för för¬
gripliga yttranden, se ofvan s. 23.