Sida 43 [43]
OCR
BISKOPAR 25 Rhyzelius] jussu senatus acad. Ups. 1762. — Memoria viri, dum vixit [åminnelsetal öfver ärkebiskopen och Ups. univ. prokansler dr. Magn. Beronius, 18 okt. 1776]. Ups. fol. — Berättelse om öfverdirektören vid kongl. Landtmäteri-contoret herr Brynolph Hesselgrens oskyldiga lidande åren 1716, 17 och 18, samt därpå följande upprättelse (utg. af C. C. Gidrwell) Sthm 1809. — Ny tillékad uppl. ib. 1810. g. Dokt. Carl Gustaf Nordin (1805—12), f. 2 jan. 1749 i Sthm, fadern då e. o. predikant vid gardet Carl Magnus N., sedan faltprost i Pommerska kriget, sist khde i Bygdea pastorat, modern Margareta Stecksenius, khdedotter fran Indal. Underarig inskrefs han 1763 som student i Upsala, dar prom. fil. mag. 1773 och samtidigt amanuens vid Universitetsbiblioteket. Redan hans gradualafhandling réjde den kritiske historieforskaren. Följande år utn. till eloquentix et politices docens, sökte och erhéll han redan 1775 eloquentie lektoratet i Hsand. Ar 1780 I juni fick han survivance på Skellefteå pastorat efter sin svärfaders prosten Högströms död. I dec. 1781 ventilerade han i Hsand en teologisk afhandling, som konsist. férklarade galla i st. f. bade prast- och pastoralexamen, hvilket konsist. »så mycket mindre kunde draga i tvivelsmål som äfven under ventilationen bem. lektor afgifvit hedrande och sig värdiga vedermälen af mogen insikt och färdighet icke allenast uti dogmatiska, utan ock polemiska och exegetiska theologien»." Redan under sin studietid hade han gjort sig känd som ifrig samlare och forskare af urkunder i vår svenska historia, och planer dryftades vid denna tid om att utgifva ett svenskt Corpus diplomaticum, omfattande vår medeltids skriftliga minnesmärken och handlingar, hvilket företag i synnerhet i bibliotekarien Giörwell fann en ifrig och oegennyttig förespråkare. Han ansåg lektor Nordin vara rätte mannen till. förverkligande af denna plan, och denne var för sin del äfven villig att få utbyta Hsand mot hufvudstaden och djeknarnes skrifböcker, »hvilka hafva en synnerlig kraft att föda och nära mjältsjuka», mot arkivens handskrifter.” I anledning häraf ingaf N. år 1780 en ansökan om tjänstledighet för utgifvande af ett dylikt historiskt verk och K. M:jt beviljade i juli 1781 denna anhållan med tillstånd för N. att under tiden åtnjuta lektorslönen. Han flyttade följande år till Stockholm. En ny tid bröt nu in för honom, han fördes snart nog in i stadens lärda och vittra kretsar, ådrog sig konung Gustaf III:s uppmärksamhet och upptogs slutligen bland hans förtrogne. Han invaldes sålunda redan 22 apr. 1786 till en af de Aderton i den nybildade Svenska Akademien och i Vitterhetsakademien 23 maj s. å. Hans svärfar prosten Högström hade 1 Hdpr. 1/12 1781. 2 Hist. tidskr. 1886, s. 348.
