Sida 41 [41]
OCR
BISKOPAR 23 stique expeditionen." Konungen mördades kort därefter. Férmyndarregeringen utsände emellertid 3 aug. 1792 ett cirkulärbref till konsistorierna med befallning att infordra prästerskapets yttrande, huruvida det ville åtaga sig någon frivillig afgift till Ecclesiastikexpeditionens underhåll. Härtill hade Hernösands biskop och konsistorium, då de delgåfvo stiftets prostar denna skrifvelse, äfven fogat en upplysning, att konsistorium för sin del var benäget att åtaga sig denna afgift och trodde att prostarne ej skulle underlåta att därtill uppmuntra sina kontraktister. De, som. deltagit i detta beslut voro jämte biskopen, lektorerna Biberg, Hellzén, Ström och Salberg. Den andra punkten, som ansågs förgriplig, var att konsistoriet — därvid biskopen afgifvit särskilt yttrande — i svaret till K. Maj:t uttalat sitt tillstyrkande i en vändning af följande lydelse: »prästerskapet hvilar vid den underdånige förtröstan, att K. Maj:t täckes i nåder anse dess glorvördigste Herr Faders, högstsal. Hans Maj:t Konung Gustaf den 3:djes prästeståndet gifna underdåniga Försäkran om Ecclesiastique Expeditionens vidmakthållande, äga lika med dess öfriga nådiga Försäkringar samma helgd, som den undersåtliga förbindelse, hvilken Prästerskapet gläder sig att iakttaga uti en obrottslig efterlefnad af de för Konungamagten stadgade Beslut, 1789 års Förenings och Säkerhets act, Högstsal. Hans Maj:ts Testamentariska författning, jämte öfriga Grundlagar». Vid handhafvandet af detta ärende hade inom konsistoriet lektorerna Walanger, Biberg, Nordin, Hellzén och Salberg deltagit. Dessa två punkter ansågos förgripliga såväl mot rikets grundlagar scm mot konungamakten, och advokatfiskalen C. J. Örbom?, som på ämbetets vägnar åtalat konsistoriet, yrkade utom böter äfven, att de skyldige måtte på längre eller kortare tid skiljas från sina ämbeten i mån af hvars och ens deltagande. Svea Hofrätt dömde emellertid i den förra punkten biskopen till 200 daler s. m. och de öfriga till 100 dalers plikt hvardera, i den senare punkten hvarje ledamot till 200 daler. De dömda fingo först kännedom om sin dom därigenom, att advokatfiskalen i högsta instans klagat och ~ fortfarande yrkat på suspension, då handlingarne genom remiss kommo till konsistorii förklaring. Först 25 sept. 1795 föll Kgl. Maj:t utslag i det celebra målet. Med ändring i hofrättens dom skulle konsistoriet för dessa två förgripelser böta hvardera gången 500 daler s:mt samfäldt för de ledamöter, hvilka uti en och samma åtgärd deltagit, och »ehuru Kgl. Maj:t finner, att de felaktiga ledamöterna för slik obetanksamhet 1 (WALLQvisTt), Ecclesiastique Samlingar. Fl. 6—7, s. 273—277 (1794).2 Carl Johan Orbom, f. i Brunflo 1756, stud. 1784, justitierad; + 1836, hade under sin gymnasietid i Hsand haft ofvannamnde lektorer, med ett undantag, till larare.
