OCR
22 BISKOPAR rummet. Under studietiden hade han varit informator för sederm. kanslipresidenten J. G. Psilanderhielm. Utn. till biblioteksamanuens 1743 och docent i filos. fakulteten 1745. Reste utrikes 1746—52, under hvilken tid han tjänstgjorde som biblioteksamanuens i Halle och kommissions-sekreterare i Berlin. Redan tidigare utn. till eloquentix lektor i Gefle 1749, fick han utbyta denna tjänst mot lektoratet i grekiska och hebreiska, hvilket han tillträdde vid sin återkomst. Teologie adjunkt vid Upsala universitet och khde i Börje 1754, prästv. s. å., honor. prost 1758, installerades som ordin. professor i orientaliska språk okt. 1760 och såsom teologie professor mars 1772 med en föreläsning de scepticismo exegetica. Universitetets rektor vårterm. 1769 och 1776. Teol. d:r i Lund 1768. Höll parentation öfver ärkebiskop Beronius okt. 1776, prost öfver Waksala kontrakt 17 febr. 1773. Ledamot af Bibelkommissionen s. å. Uppförd i.3. rummet på biskopsförslag till Karlstad s. å. Uppförd i 2. rummet på förslaget till biskop i Hsand och utn. 10 febr. 1779. I honom fick stiftet en både lärd och kraftig, samvetsgrann och vördnadsvärd chef. Men hade företrädaren icke rönt något motstånd i konsistoriet, så blef förhållandet nu annorlunda... I konsistoriet möttes den nye biskopen af två unga högt begåfvade lektorer, som ofta satte sig upp mot honom och gjorde honom stort hufvudbry.! Märkligt är, att under denne samvetsgranne biskop inträffade det i svenska kyrkans senare historia exempellösa fallet, att både han och hans konsistoriales ej blott blefvo bötfällda utan ock voro nära att blifva suspenderade. Förhållandet var följande. Som bekant hade på yrkande af prästeståndet kon. Gustaf III 1790 inrättat en ecklesiastik-expedition, hvars chef skulle vara ofrälse och präst och hvars åliggande var att förbereda och för konungen föredraga de kyrkliga befordringsärendena inom kgl. kansliet. Denna institution hade under sin utmärkta styresman biskop Wallqvist visat sig vara af så stor nytta och oväld, i jämförelse med det tidigare oefterrättliga tillsättningsväsendet, att prästeståndet på riksdagen i Gefle 1792 beslöt att medelst en deputation med biskop Hesselgren i spetsen betyga konungen sin underdåniga tacksägelse för den välgärning denna inrättning beredt kyrkan, och tillika erbjöd att genom egna sammanskott lämna bidrag till tjänstemännens aflöning. Det senare afböjde konungen och befallde 23 febr. 1792 statskontoret att upprätta stat för Ecclesia1 Biskopens adjunkt, sederm. prosten Abrah. Renström, som bodde vägg i vägg med honom, hörde honom fördenskull om Onsdagsmorgnarna genomgå de debatter, han väntade i dagens session: »Då säger Hellzén och jag svarar», — »då invänder Nordin, jag vederlägger och tillägger.» Hsandspost. 1864, n. 20.