Sida 31 [31]
OCR
SUPERINTENDENTER 13 tänkesätt i vissa frågor». Vid jubelfesten i Upsala 2 mars 1693 promov. till teol. doktor, hvarvid konungen bestred alla hans omkostnader. Efter hemkomsten från sin samma år företagna resa i Norrland, lär han hälsat Wallin med orden: »Nu har jag varit och sett äfven hvarest I är födder». Wallin var äfven närvarande vid konungens dödsbädd. Af den unge konung Carl, som af honom beredts till sin första nattvardsgång, åtnjöt han lika ynnest som af fadern. Såsom fältsuperintendent åtföljde han honom på hans äfventyrliga krigståg till Sjelland, men anhöll att därefter få återvända till hofvet eller eljest inom riket tjänstgöra, där användning kunde finnas för honom. I Malmö tog han afsked af konungen, »sedan han på Mikaelidagen 1700 tillönskat kon. Carl och hela krigshären Guds heliga änglars medfölje och beskydd». Återkom till Stockholm, men utnämndes 5 aug. 1701 till biskop i Göteborg. Hans verksamhet blef här helt kort!', ty kärleken till hembygden dref honom att efter Micranders död anhålla om superintendenturen i Hsand, hvarå han erhöll fullmakt 5 apr. 1702 med tillträde följande år. Såsom förutvarande biskop behöll han dock denna titel. Det var under en orolig och kräfvande tid, han fick styra sitt stift. I synnerhet mot slutet tilltogo bekymren, då under ryska ofreden i Finland först dess flyktande innevånare massvis kastade sig öfver på svenska sidan och förvärrade betrycket, därefter ströfvande kosackhopar gjorde sina okära påhälsningar och till sist ryssarne sjöledes kommo härjande och brännande den norrländska kustens städer och byar, kyrkor, prästgårdar och skolhus och gjerde både biskop och konsistorium husvilla. Wallin skötte emellertid med vaket intresse sina ämbetsplikter under dessa orosfyllda tider, anställde visitationer, höll prästmöten och sökte dämpa och kväfva alla nyheter i afseende på kyrkans lära. I sin enskilda vandel visade han sig som en from och för-. sonlig kristen, vänlig och skämtsam i umgänge, men uppträdde med allvar och värdighet där så kräfdes. Äfven enskilda konsistoriales kunde han gifva allvarliga tillrättavisningar.” Från sitt domkapitel hade han tidigare ej heller någon opposition att vänta, det följde honom troget äfven om i vissa fall kyrkolagen stricte ej följdes. Men de sista åren, då lektor Jöns Eurenius inträdde i konsistoriet, fick biskopen i honom en oförskräckt kämpe för kyrkolagens iakttagande. I ett bref, som domkapitlet den 1 Han hann dock att år 1701 hålla ett prästmöte i Göteborg. ? Påminner högv. hr biskopen, det han hört att mag. Bohm lefver oanständigt i sitt hus med sin hustru och så hårdt henne handterar, att hon bär blånader därefter, då mag. Bohm tillstår att han af hvarjehanda förtret i hastighet sin hustru något hårdt handterat, beder alltså sin biskop, att han det icke illa upptager, lofvandes härefter därmed afstå. (Hdpr. ?7/5 1718.)
