Sida 30 [30]
OCR
IZ SUPERINTENDENTER 4. Dokt. G6ran Wallin (1703—23), f. 1 maj 1644 i Vibyggera s:n, Docksta by, föräldrarna voro länsmannen och gästgifvaren Nils Göransson, en hederlig och ansedd man i socknen, och Christina Persdotter. Sonen sändes till Hsands skola år 1655, flyttades upp till gymnasiet 1661 och inskrefs som student i Upsala 31 okt. 1665 under namnet Dogman, hvilket i Ångermanlands nations matrikel utbyttes till Wallinus. Vid sin nedresa till Upsala följande höst 1666 råkade han och hans oskiljaktiga skolkamrat Olof Svanberg ut för missödet att lida skeppsbrott; de kommo väl undan med lifvet men förlorade allt, hvad de medhade. I betraktande af deras nödställdhet fingo de emellertid fri spisning på kommunitetet. Under följande studieår erhöll Wallin akademisk kondition såsom handledare för professor Ravius' och prostens i Wallentuna Segerstedts söner. Promov. fil. mag. 13 juni 1676. Prästv. i Upsala sept. s. å. på kallelse till huspredikant af riksrådet grefve Gustaf Banér på Örbyhus, men mottog sommaren 1677 samma tjänst hos grefve Nils Brahe i Sthm, hvilken befattning han med stora loford innehade i 3 år. Predikant vid gardet febr. 1680. En tillfällighet blef vändpunkten i hans lif. Vid en predikan, som han inför kon. Carl XI höll på Kungsör, blef konungen så intagen i Wallin, att han omedelbart utnämnde honom till drabantpräst samt ej långt därefter till ordinarie hofpredikant 9 jan. 1681. Under denna tjänstgöring vann han konungens och drottningens varma bevågenhet i så hög grad, att då Gefle församling kallade honom till kyrkoherde, det var nära att detta pastorat gått honom ur händerna, enär konungen ej gärna ville släppa honom från sig, och först omsider gaf honom fullmakt därå 17 mars 1684. Han tillträdde pastoratet i Gefle jämte prostbefattningen öfver Gestrikland 1 maj 16853 och ägnade sig med nit åt denna verksamhet. Några mindre slitningar synas dock ägt rum mellan honom och stadens magistrat." Till hofvet återbördades han, då konungen 25 juni 1690 utnämnde honom till öfverhofpredikant och biktfader samt preses i Hofkonsistoriet. Om denna hans tjänstgöring anför Westén, att han förde sitt presidium med allas förtjänta vördnad och kärlek, att han ägde de kungligas oinskränkta förtroende, hade fritt tillträde till konungens person samt af honom rådfrågades i angelägna mål, »hvarföre de förnäma herrarne sökte, fast förgäfves, förmå honom att yppa konungens 1 År 1687 hade politieborgmästaren P. Salin och Petter Grijs utsynat en byggningsplats åt en stadens borgare och stakat ut den så, att den stod i vägen till prästgården, att pastor ej kunde vända en släda om vintern där, än mindre en vagn. I en fredagspredikan d. 17 juni hade khden med anledning häraf fällt de orden, »att honom unnades ej jorden att gå uppå». För dessa utlåtelser erhöll prosten Wallin ett bref med skarpa förebråelser af magistraten 28 juni 1687. (J. SELGGREN's Saml. i Gefle larov. bibl. 1, s. 105—07.)
