i stället Lunds stift, som nu blifvit ledigt efter biskop Papke, hvarpå
den kungliga fullmakten dat. Tornea stad 14 juni 1694 féljde. Hans af¬
sked från Hsands stift ägde rum I maj 1695, da han i konsistoriet höll
ett eftertänkligt tal, tackande konsistoriales för den förtrolighet och vän¬
skap dem emellan varit, bad dem vidmakthålla de till stiftets bästa gemen¬
samt fattade besluten och önskade, att de om honom ville hafva ett rede¬
ligt omdöme, liksom han ej heller skulle förgäta hvars och ens beröm,
hvarpå gymn. rektor M. Mört i ett latinskt tal tackade biskopen för all
den möda han haft i sitt arbetes sysslor och önskade honom lycka till det
nya ämbetet. Till biskop i Lund invigdes han i Upsala domkyrka 12 föl¬
jande juni i konungens egen närvaro. Hans följande verksamhet tillhör
ej Hsands stift, men präglades af samma nit och kraft, dock under oro¬
ligare förhållanden än förr. Genom kon. Carl XII:s fullmakt, dat. 4 dec.
1714, utnämndes han slutligen till ärkebiskop och Upsala universitets pro¬
kansler. I denna officiella ställning tillkom honom bland annat att jord¬
fästa kon. Carl samt kröna Ulrika Eleonora och kon. Fredrik. Var pro¬
motor vid teol. doktorspromotionen i Upsala 20 mars 1719, talman för
prästeståndet vid 1719 och 1720 års riksdagar. Han afled 2 aug. 1730,
nära 86 år gammal, och begrofs i Upsala domkyrka med likpredikan af
khden i S:t Klara Jöran Nordberg.
Hvad betraffar doktor M. Steuchius’ 12-ariga superintendenttid i
Hsand, ar att märka, att härunder den nya kyrkolagen och ordningen
stadfastades. Superintendenten själf se vi för öfrigt företaga täta visita¬
tioner än till Norrbotten år 1688, då han i Torneå bland annat förordnade
om gudstjänstens fördelning mellan kyrkoherden och kapellanerna, än
i Jämtland 1690, då han särskildt inspekterade församlingarnes annexer,
där knappast någon biskopsvisitation förekommit. Prastméten höll
han äfven omväxlande i Hsand och Piteå. Efter allt att döma bära hans
anordningar här i stiftet vittne om skarp praktisk blick och om större
varsamhet och lämpa än faderns. Det porträtt, man äger af honom i
Upsala domkapitel, framställer honom såsom en reslig, allvarlig och akt¬
ningsbjudande man med långdraget ansikte och kortskuret gråsprängdt
hakskägg. I dialektiska ordskiften omtalas han som en skarpsinnig och
fruktad motståndare', men mera sluten i umgänge.