Page 24 [24]
OCR
6 SUPERINTENDENTER förtrytelse tillbakavisar han beskyllningen. »Om skepp plägar man säga att de tacklas, men icke om en ärlig man förfogas till ett ämbete, som han med äran förestå kan, fast om det vore hans mågar eller annans», och hänvisade på, att snarare prosten i Nordingrå (Boz&eus) kunde sägas tackla upp gymnasium, »som flera magar har hafver». Detta torde dock varit en öm punkt i hans eljest samvetsgranna ambetsforvaltning. Da han ville mot församlingens önskan befordra en af mågarne lektor Holst till khde i Tuna pastorat, fick han mottaga ett skarpt varningsbref från ärkebiskop J. Len&us, men han föraktade varningen och mågens utnämning lände icke till lycka. Stiftets skolväsen låg honom mycket om hjärtat. Han inrättade år 1650 en mindre barnskola i Oviken, den första i Jämtland, hvilken ägde bestånd tilldess att Frösö skola under senare åren af hans lefnad kom till stånd. Piteå skola förvandlades till trivialskola 1651 och Sundsvalls skola, som sköttes af stadskomministern, fick en särskild lärare. För prästerskapets förkofran höll han träget prästmöten omväxlande i Hernösand och Piteå. För fattiga prästänkors underhåll utverkade han, att den årligen behållna spanmålen i Vibyggerå kyrkhärberge därtill anslogs." I egenskap af superintendent bevistade han de flesta af de under hans tid infallande riksdagarne. Såsom närvarande vid kon. Carl X Gustafs kröning erhöll han som kunglig gåfva en silfverkanna vägande 104 lod. På grund af ålder och försvagade krafter anhöll han att med begifvande af stiftets prästerskap få sin son Matthias, då professor i Upsala, till hjälp och vikarie i sitt ämbete, hvartill kon. Carl XI gaf sitt tillstånd och samtycke, men redan den 16 dec. 1683 nedlade den gamle superintendenten sin herdastaf efter en lefnad af 78'/, ar. Han begrofs i Sabra kyrka 10 febr. 1684. Om än kan tyckas, att han använde väl kraftiga medel att bringa sitt stift i ordning och skick, så må man besinna, att vid röjning af oländig mark man får taga i med hårdhandskarne, och om ock någon gång skäl till klander varit berättigadt, att han tillgodosett sina anhörigas befordran mer än önskligt, står han likväl för oss som en vördnadsvärd föresyn af oförtrutet banbrytande och plikttroget arbete. Med allt sitt allvar var han visst icke otillgänglig, äfven spår af humor kan man upptäcka i hans yttranden. En norrländsk student, som blott en kort tid legat vid Åbo akademi hade på därvarande professorers rekommendation begärt att blifva promoverad. Hans högvördighet höll så före, att professorerna skola tillskrifvas med påminnelser, att de ej måge så snart promovera honom eller andra, som så unge äre, efter man känner honom väl och ej möjligt är, att i honom flyga kan eruditionem.” 1 Drott. Christinas br. 18 febr. 1653: * Hadpr. 7/10 1663.
