OCR Output

6 SUPERINTENDENTER

förtrytelse tillbakavisar han beskyllningen. »Om skepp plägar man säga
att de tacklas, men icke om en ärlig man förfogas till ett ämbete, som han
med äran förestå kan, fast om det vore hans mågar eller annans», och hän¬
visade på, att snarare prosten i Nordingrå (Boz&eus) kunde sägas tackla
upp gymnasium, »som flera magar har hafver». Detta torde dock varit
en öm punkt i hans eljest samvetsgranna ambetsforvaltning. Da han
ville mot församlingens önskan befordra en af mågarne lektor Holst till
khde i Tuna pastorat, fick han mottaga ett skarpt varningsbref från ärke¬
biskop J. Len&us, men han föraktade varningen och mågens utnämning
lände icke till lycka. Stiftets skolväsen låg honom mycket om hjärtat.
Han inrättade år 1650 en mindre barnskola i Oviken, den första i Jämt¬
land, hvilken ägde bestånd tilldess att Frösö skola under senare åren af
hans lefnad kom till stånd. Piteå skola förvandlades till trivialskola 1651
och Sundsvalls skola, som sköttes af stadskomministern, fick en särskild
lärare. För prästerskapets förkofran höll han träget prästmöten omväx¬
lande i Hernösand och Piteå. För fattiga prästänkors underhåll utverkade
han, att den årligen behållna spanmålen i Vibyggerå kyrkhärberge därtill
anslogs." I egenskap af superintendent bevistade han de flesta af de
under hans tid infallande riksdagarne. Såsom närvarande vid kon. Carl
X Gustafs kröning erhöll han som kunglig gåfva en silfverkanna vägande
104 lod. På grund af ålder och försvagade krafter anhöll han att med
begifvande af stiftets prästerskap få sin son Matthias, då professor i
Upsala, till hjälp och vikarie i sitt ämbete, hvartill kon. Carl XI gaf sitt
tillstånd och samtycke, men redan den 16 dec. 1683 nedlade den gamle
superintendenten sin herdastaf efter en lefnad af 78'/, ar. Han begrofs i
Sabra kyrka 10 febr. 1684. Om än kan tyckas, att han använde väl kraf¬
tiga medel att bringa sitt stift i ordning och skick, så må man besinna,
att vid röjning af oländig mark man får taga i med hårdhandskarne,
och om ock någon gång skäl till klander varit berättigadt, att han till¬
godosett sina anhörigas befordran mer än önskligt, står han likväl för oss
som en vördnadsvärd föresyn af oförtrutet banbrytande och plikttroget
arbete. Med allt sitt allvar var han visst icke otillgänglig, äfven spår af
humor kan man upptäcka i hans yttranden. En norrländsk student,
som blott en kort tid legat vid Åbo akademi hade på därvarande profes¬
sorers rekommendation begärt att blifva promoverad. Hans högvördighet
höll så före, att professorerna skola tillskrifvas med påminnelser, att de
ej måge så snart promovera honom eller andra, som så unge äre, efter man
känner honom väl och ej möjligt är, att i honom flyga kan eruditionem.”

1 Drott. Christinas br. 18 febr. 1653:
* Hadpr. 7/10 1663.