Sida 22 [22]
OCR
4 SUPERINTENDENTER sitt prästebohl och säte i Hernösand och hafva Säbrå gäll till annex samt därtill 712 daler silfvermynt till årligt underhåll af landsens ordinarie räntor. Senare tillkom behållen kronospanmål från Ytterlännäs och Bjertrå kyrkohärbergen såsom godtgörelse för de vidlyftiga visitationsresor, han måste företaga i sitt vidsträckta stift." Vid ankomsten métte honom mycket crganisationsarbete. Hvarken Hernésands eller Sabra pastorater voro lediga. Åt deras kyrkoherdar måste först beredas transport till andra lägenheter. Sålunda blef Hernösands kyrkoherde befordrad till Torsåker 1649 och Säbrås innehafvare 1648 till kyrkoherde i Segerstad i Helsingland. Säbrå prästgård kom emellertid närmast att blifva superintendentens egentliga säte. Viktigaste frågan därefter gällde organisationen af ett konsistorium vid superintendentens sida. Då vid denna tid Hernösand allenast hade en trivialskola, riktades hans bemödande att få skolan utvidgad, och härvid kom den tilltänkta och samtidigt förberedda allmänna reformen af rikets alla läroverk honom till synnerlig hjälp. Redan den 5 mars 1648 hade drottning Christina beviljat anslag åt en teologie lektor, men sedan den nya skolordningen af den 7 aug. 1649 utfärdats, erhöll Hernösand ett fullständigt gymnasium med sju lektorer, försedda med rikligt underhåll och därmed var ock konsistoriefrågan på ett snabbt och förvånansvärdt lyckligt sätt löst, tack vare den ynnest, i hvilken den handlingskraftige och nitiske stiftschefen stod hos drottningen. I samband härmed hade han af regeringen (5 mars 1648) lyckats utverka ett årligt anslag af 70 t:r spanmål, hvaraf hälften skulle användas till uppbyggande af ett synodalhus, där konsistorium kunde sammanträda och prästmöten hållas, den andra hälften till iståndsättande och vidmakthållande af Hernösands då förfallna kyrka. En ingående skildring af hans verksamhet inom stiftet är ej vidare möjlig, enär Hernösands Domkapitels äldsta protokoll och handlingar genom vådeld och ryssarnes framfart blifvit förstörda. Från Petrus Steuchius’ langa superintendenttid atersta protokollen allenast fran dec. 1660 till dec. 1664. Strédda fran olika hall samlade konsistorieskrifvelser och andra notiser få ersätta allt det förlorade. Vi se emellertid huru han med rastlös ifver tog sig an sitt stift. Redan år 1648 finna vi honom visiterande i Jämtland längst uppe i Undersåker, i Ragunda 1653 och öfver hela Jämtland och Härjedalen 1661, i Norrbotten 1649 och 1655, samt i samband därmed i lappmarken, där ingen visitator förr varit. För detta ändamål vinnlade han sig att äfven lära lappska och finska språ1 Kel. bref Pjar 1649;
