Sida 22 [22]
4 SUPERINTENDENTER
sitt prästebohl och säte i Hernösand och hafva Säbrå gäll till annex samt
därtill 712 daler silfvermynt till årligt underhåll af landsens ordinarie
räntor. Senare tillkom behållen kronospanmål från Ytterlännäs och Bjer¬
trå kyrkohärbergen såsom godtgörelse för de vidlyftiga visitationsresor,
han måste företaga i sitt vidsträckta stift."
Vid ankomsten métte honom mycket crganisationsarbete. Hvarken
Hernésands eller Sabra pastorater voro lediga. Åt deras kyrkoherdar
måste först beredas transport till andra lägenheter. Sålunda blef Hernö¬
sands kyrkoherde befordrad till Torsåker 1649 och Säbrås innehafvare
1648 till kyrkoherde i Segerstad i Helsingland. Säbrå prästgård kom
emellertid närmast att blifva superintendentens egentliga säte. Viktigaste
frågan därefter gällde organisationen af ett konsistorium vid superinten¬
dentens sida. Då vid denna tid Hernösand allenast hade en trivialskola,
riktades hans bemödande att få skolan utvidgad, och härvid kom den
tilltänkta och samtidigt förberedda allmänna reformen af rikets alla läro¬
verk honom till synnerlig hjälp. Redan den 5 mars 1648 hade drottning
Christina beviljat anslag åt en teologie lektor, men sedan den nya skol¬
ordningen af den 7 aug. 1649 utfärdats, erhöll Hernösand ett fullständigt
gymnasium med sju lektorer, försedda med rikligt underhåll och därmed
var ock konsistoriefrågan på ett snabbt och förvånansvärdt lyckligt sätt
löst, tack vare den ynnest, i hvilken den handlingskraftige och nitiske
stiftschefen stod hos drottningen. I samband härmed hade han af re¬
geringen (5 mars 1648) lyckats utverka ett årligt anslag af 70 t:r spanmål,
hvaraf hälften skulle användas till uppbyggande af ett synodalhus, där
konsistorium kunde sammanträda och prästmöten hållas, den andra hälf¬
ten till iståndsättande och vidmakthållande af Hernösands då förfallna
kyrka.
En ingående skildring af hans verksamhet inom stiftet är ej vidare
möjlig, enär Hernösands Domkapitels äldsta protokoll och handlingar
genom vådeld och ryssarnes framfart blifvit förstörda. Från Petrus
Steuchius’ langa superintendenttid atersta protokollen allenast fran dec.
1660 till dec. 1664. Strédda fran olika hall samlade konsistorieskrifvelser
och andra notiser få ersätta allt det förlorade. Vi se emellertid huru han
med rastlös ifver tog sig an sitt stift. Redan år 1648 finna vi honom
visiterande i Jämtland längst uppe i Undersåker, i Ragunda 1653 och
öfver hela Jämtland och Härjedalen 1661, i Norrbotten 1649 och 1655,
samt i samband därmed i lappmarken, där ingen visitator förr varit.
För detta ändamål vinnlade han sig att äfven lära lappska och finska språ¬
1 Kel. bref Pjar 1649;