lingen. Härvid må ihågkommas, att många församlingars kyrkohand¬
lingar efter Tunei tid gått förlorade. En rätt stor möda har jag ned¬
lagt på efterforskning af prästernas giften och barnens öden. Intresset
för personhistoria och genealogi har ju stark genklang i våra dagar, och
ehuru jag ej kan berömma mig af någon absolut. fullständighet, hoppas
jag att de föreliggande resultaten skola ge säkra anknytningspunkter för
kommande forskare. En sak ligger redan i öppen dag. Knappast torde
vårt land annorstädes haft att uppvisa barnrikare familjer än just i de
norrländska prästgårdarna. Någon uppmärksamhet har äfven ägnats
åt prästernas tryckta arbeten. Frånsedt akademiska disputationer, äro
de synliga resultaten af författareverksamheten ytterst sparsamma.
Förklaringen härtill ligger nog delvis däruti, att i hela stiftet fanns icke
ett enda boktryckeri förr än år 1800, då det första anlades i Hernösand
på biskop Nordins initiativ. Tidigare hade allt, som nödvändigt skulle
tryckas, måst sändas till Gefle såsom närmaste tryckorten, till Stockholm
eller Upsala. - Då medel saknades, blef följden häraf, att äfven sådana
arbeten som specimina för rektors- och lektors-tjänster samt pastoral¬
teser i handskrift insändes till konsistoriet, och vanligen genom gymna¬
sisternas medverkan till behöfligt antal duplicerades, förr än de anslogos
till offentlig granskning. Klart är att ifrågavarande förhållanden äfven
måste verka hämmande i det andliga framåtskridandet. :
Det nu till utgifning påbörjade Herdaminnet är beräknadt att ut¬
komma i tre delar af ungefär samma eller något större omfång, än den
föreliggande. Till tredje delen skall bifogas en kortare öfverblick af stiftets
förhistoria, d. v. s. den kyrkliga utvecklingen under den tid hela Norrland
i ecklesiastikt hänseende hörde till Ärkestiftet. Om möjligt skall ock
lärarepersonalen i stiftets skolor och allmänna läroverk blifva föremål
för en liknande behandling.
Att i ett arbete af ifrågavarande slag rättelser och tillägg till redan
tryckta partier alltefter redigeringens fortgång måste befinnas nödvändiga,
är själffallet. Det viktigaste i den vägen är upptaget i en provisorisk
förteckning. Vid utsändandet af denna första del får jag slutligen till
universitetsbibliotekarien doktor CLAES ANNERSTEDT frambära uttrycken
af min djupa tacksamhet för det vänskapsfulla understöd, utan hvilket
arbetet ej sett dagen. Äfven ber jag att få rikta ett tack till Hernö¬
sands och Luleå stifts chefer, högv. biskoparne herr doktor E. F. LÖNE¬
GREN och herr dokt. O. BERGQVIST för deras välvilligt uttalade önsk¬
ningar om företagets framgång samt till de representanter för stiftens
prästerskap, hvilka genom meddelanden samt svar å begärda upplys¬
ningar underlättat mitt arbete.