OCR
XIV FÖRORD lingen. Härvid må ihågkommas, att många församlingars kyrkohandlingar efter Tunei tid gått förlorade. En rätt stor möda har jag nedlagt på efterforskning af prästernas giften och barnens öden. Intresset för personhistoria och genealogi har ju stark genklang i våra dagar, och ehuru jag ej kan berömma mig af någon absolut. fullständighet, hoppas jag att de föreliggande resultaten skola ge säkra anknytningspunkter för kommande forskare. En sak ligger redan i öppen dag. Knappast torde vårt land annorstädes haft att uppvisa barnrikare familjer än just i de norrländska prästgårdarna. Någon uppmärksamhet har äfven ägnats åt prästernas tryckta arbeten. Frånsedt akademiska disputationer, äro de synliga resultaten af författareverksamheten ytterst sparsamma. Förklaringen härtill ligger nog delvis däruti, att i hela stiftet fanns icke ett enda boktryckeri förr än år 1800, då det första anlades i Hernösand på biskop Nordins initiativ. Tidigare hade allt, som nödvändigt skulle tryckas, måst sändas till Gefle såsom närmaste tryckorten, till Stockholm eller Upsala. - Då medel saknades, blef följden häraf, att äfven sådana arbeten som specimina för rektors- och lektors-tjänster samt pastoralteser i handskrift insändes till konsistoriet, och vanligen genom gymnasisternas medverkan till behöfligt antal duplicerades, förr än de anslogos till offentlig granskning. Klart är att ifrågavarande förhållanden äfven måste verka hämmande i det andliga framåtskridandet. : Det nu till utgifning påbörjade Herdaminnet är beräknadt att utkomma i tre delar af ungefär samma eller något större omfång, än den föreliggande. Till tredje delen skall bifogas en kortare öfverblick af stiftets förhistoria, d. v. s. den kyrkliga utvecklingen under den tid hela Norrland i ecklesiastikt hänseende hörde till Ärkestiftet. Om möjligt skall ock lärarepersonalen i stiftets skolor och allmänna läroverk blifva föremål för en liknande behandling. Att i ett arbete af ifrågavarande slag rättelser och tillägg till redan tryckta partier alltefter redigeringens fortgång måste befinnas nödvändiga, är själffallet. Det viktigaste i den vägen är upptaget i en provisorisk förteckning. Vid utsändandet af denna första del får jag slutligen till universitetsbibliotekarien doktor CLAES ANNERSTEDT frambära uttrycken af min djupa tacksamhet för det vänskapsfulla understöd, utan hvilket arbetet ej sett dagen. Äfven ber jag att få rikta ett tack till Hernösands och Luleå stifts chefer, högv. biskoparne herr doktor E. F. LÖNEGREN och herr dokt. O. BERGQVIST för deras välvilligt uttalade önskningar om företagets framgång samt till de representanter för stiftens prästerskap, hvilka genom meddelanden samt svar å begärda upplysningar underlättat mitt arbete.