Sida 12 [12]
x FORORD
förhoppning att allmänheten äfven måtte moderera sina anspråk med hän¬
syn till de nu antydda omständigheterna.
Det tillkommer mig nu att klargöra min ställning till föregångarne,
i framsta rummet till Tunzeus. Den kan till dem alla korteligen anges som
kritisk och kompletterande. Det är ej ett löst omdöme, då jag betecknar
Tunzei handskrifna prästkrönika såsom ett förträffligt arbete, hälst i be¬
traktande däraf, att han var den förste banbrytaren och att han i en af¬
lägsen landsort utan omedelbar tillgång till officiella källor, under en tid
med jämförelsevis outvecklade kommunikationer kunnat sammanbringa
så mycket verkligt godt material, så långa sammanhängande prästserier,
så många felfria data och riktiga kombinationer. Särskildt gäller detta
för de tider, då kyrkoböcker varit honom och hans sagesmän till ledning.
För äldre tider, där sådana förstklassiga källor saknades, fick han hålla
sig till gamla skriftliga eller muntliga traditioner, anteckningar ur strödda
handlingar i allmän eller enskild ägo, o. s. v. Dylika uppgifter kunna ju
visserligen sammanställas och ordnas, men ju mer sporadiskt de förekomma,
dess svagare blir den kronologiska ryggraden, som är den första betingelsen
för all historia. För Tuneus liksom för flertalet forskare på hans tid voro
Kammararkivets skatter antagligen okända, i alla händelser knappast
åtkomliga. Dess tionde- och mantalslängder, lands-, jorde- och afkort¬
ningsböcker och andra handlingar från Norrland erbjuda ett nära nog
outtömligt material af allra yppersta slag, som redan i och för sig ger fast¬
het i den historiska tidsföljden, hvarför det kan tjäna som kritisk mått¬
stock för äldre uppgifter och på samma gång blifva en rik källa till fyllande
af luckorna i det tidigare sakbeståndet. Särskildt socknarnas tiondeläng¬
der, som åtminstone sedan kon. Erik XIV:s tid plägat bevittnas af försam¬
lingarnas kyrkoherdar och bekräftas med deras sigill, bilda det själfskrifna
primärmaterial, hvarur prästserierna kunna rekonstrueras. Genom
granskning af de undersatta sigillen kan en kyrkoherdes förflyttning till
annat pastorat med fullkomlig visshet ådagaläggas och personer med samma
för- och farsnamn med säkerhet skiljas från hvarandra, hvilket annars har
sina svårigheter för de tider, då familjenamn ej mera allmänt kommit
i bruk. Allt detta skulle vara en jämförelsevis lätt, om ock tidsödande
sak att fastställa, om nämligen serierna af tiondelängder vore fullständiga,
men genom brand och vanvård hafva under århundradenas lopp ända
från Gustaf I:s tid många stora luckor uppstått, till hvilkas fyllande annat,
mindre lätt åtkomligt material måste uppsökas.
Källorna för kännedomen om prästerskapet i Norrland under medel¬
tiden flyta högst sparsamt. De utgöras af i original eller afskrifter beva¬
rade bref, som tillhöra en och annan sockenkyrka eller ha hamnat i något