Sida 10 [10]
OCR
VIII FÖRORD drag af Prästkrönikan för ifrågavarande landskap. På så sätt kom Tunei arbete till verkligt gagn, om ej i åsyftad omfattning. Sammandragen verkställdes af dåvarande konsistorienotarien, sedermera lektorn i Hernösand ISAK BIBERG, som fullföljde de biografiska serierna efter 1766 till tiden for de respektive delarnas tryckning. Af Hiilphers samlingar utkom beskrifningen öfver Medelpad 1771, Jämtland 1775, Härjedalen 1777, Ångermanland 1780 samt Västerbotten 1789—97. Den sista delen om Lappmarken utgafs ej under Hiilphers lifstid. Manuskriptet till denna del, hvilket liksom öfriga Hälpherska papper förvarats i Västerås allm. läroverks bibliotek, har först år 1922 offentliggjorts af rektor G. KALLSTENIUS och där finner man likaledes en kortare öfversikt öfver lappmarkernas prästerskap, sammanställd efter Tunxus af nyssnämnde lektor Isak Biberg. För att fylla den lucka, som till följd af den uteblifna tryckningen af Lappmarksbeskrifningen alltjämt förefanns, var det som prosten ISAK GRAPE med användande af Tunzi arbete och nysamladt material år 1853 utgaf sitt »Minne af presterskapet i Lappmarks-församlingarne inom Hernésands stift», tryckt i Umeå. Vid denna tidpunkt voro dock Lapplands ecklesiastika förhållanden i äldre tider ganska litet genomforskade, hvadan författaren till den lilla boken på grund af bristande uppgifter måst lämna många frågor olösta, som nu äro lätta att besvara. Så ringa till omfånget arbetet än var, hälsades det på sin tid som en välkommen vägledning och har länge fått utgöra grundvalen för vår kännedom om den del af. stiftets prästerskap, som åtminstone under flydda dagar bar kanske det tyngsta, säkerligen det mest försakelsefyllda arbetet i den svenska kyrkans tjänst. | Tunei Herdaminne har varit föremål för ännu en bearbetning. Landshöfdingen i Hernösand S. W. GYNTHER!, varmt intresserad för sitt län och särskildt sin residensstad, åt hvars historia han äfven ägnat ingående forskningar, tog sig före att på grundval af Tuneei manuskript utarbeta ett nytt herdaminne. Frånsedt en del förändringar i uppställning och utvidgningar af vissa partier, har han dock i allmänhet afbrutit sina prastserier dar Tuneus slutade, undantagandes biskopsserien, som framforts till och med Franzén. Det Gyntherska herdaminnet kan darfor närmast betraktas såsom en till modernare svenska öfverförd omskrifning af ‘det Tunziska, fran hvilket det emellertid skiljer sig genom sitt betydligt stérre omfang. Genorh sin spatidsare skrifstil har arbetet svallt ut till 7 ratt digra kvartband, hvartill sdsom 8:de kommer ett interfolie* Landshéfding 6fver Vasternorrl. lan 1851—62, + i Sthm 23/, 1873.
