Sida 10 [10]
VIII FÖRORD
drag af Prästkrönikan för ifrågavarande landskap. På så sätt kom Tunei
arbete till verkligt gagn, om ej i åsyftad omfattning. Sammandragen
verkställdes af dåvarande konsistorienotarien, sedermera lektorn i Hernö¬
sand ISAK BIBERG, som fullföljde de biografiska serierna efter 1766 till
tiden for de respektive delarnas tryckning. Af Hiilphers samlingar utkom
beskrifningen öfver Medelpad 1771, Jämtland 1775, Härjedalen 1777,
Ångermanland 1780 samt Västerbotten 1789—97. Den sista delen om
Lappmarken utgafs ej under Hiilphers lifstid. Manuskriptet till denna
del, hvilket liksom öfriga Hälpherska papper förvarats i Västerås allm.
läroverks bibliotek, har först år 1922 offentliggjorts af rektor G. KALL¬
STENIUS och där finner man likaledes en kortare öfversikt öfver lappmar¬
kernas prästerskap, sammanställd efter Tunxus af nyssnämnde lektor
Isak Biberg.
För att fylla den lucka, som till följd af den uteblifna tryckningen
af Lappmarksbeskrifningen alltjämt förefanns, var det som prosten ISAK
GRAPE med användande af Tunzi arbete och nysamladt material år 1853
utgaf sitt »Minne af presterskapet i Lappmarks-församlingarne inom Her¬
nésands stift», tryckt i Umeå. Vid denna tidpunkt voro dock Lapplands
ecklesiastika förhållanden i äldre tider ganska litet genomforskade, hvadan
författaren till den lilla boken på grund af bristande uppgifter måst lämna
många frågor olösta, som nu äro lätta att besvara. Så ringa till omfånget
arbetet än var, hälsades det på sin tid som en välkommen vägledning
och har länge fått utgöra grundvalen för vår kännedom om den del af.
stiftets prästerskap, som åtminstone under flydda dagar bar kanske det
tyngsta, säkerligen det mest försakelsefyllda arbetet i den svenska kyrkans
tjänst. |
Tunei Herdaminne har varit föremål för ännu en bearbetning. Lands¬
höfdingen i Hernösand S. W. GYNTHER!, varmt intresserad för sitt län och
särskildt sin residensstad, åt hvars historia han äfven ägnat ingående
forskningar, tog sig före att på grundval af Tuneei manuskript utarbeta
ett nytt herdaminne. Frånsedt en del förändringar i uppställning och
utvidgningar af vissa partier, har han dock i allmänhet afbrutit sina
prastserier dar Tuneus slutade, undantagandes biskopsserien, som fram¬
forts till och med Franzén. Det Gyntherska herdaminnet kan darfor
närmast betraktas såsom en till modernare svenska öfverförd omskrif¬
ning af ‘det Tunziska, fran hvilket det emellertid skiljer sig genom sitt
betydligt stérre omfang. Genorh sin spatidsare skrifstil har arbetet svallt
ut till 7 ratt digra kvartband, hvartill sdsom 8:de kommer ett interfolie¬
* Landshéfding 6fver Vasternorrl. lan 1851—62, + i Sthm 23/, 1873.