Sida 9 [9]
OCR
RS fafte lagar; den’ fridfamhet, fom gör fammanlefnaden lugn: och’ angenim den férfonlighet, fom Sfvervinner det önda' med detgoda; den: mattlighet, fom infkran= ker behofven, och den omtinkfamhet, fom förmår att afhjelpa dems den /gifmildhet;:.fom aktar spå. nödens rop; det ömma:deltagande, fom fkyndar till betrycktas biftandjoch den afundsfria férnjfamhet, fom lika aktar fitt och andras goda. Férgifves &beropar’ man én inom ' behöriga gränfor : fälld! egenkärlek eller ett medfédt begir efter fallhet {fom bevekelfegrund till detta alt; emedan fambandet emellan dem och dygden aldrig varit obefläckadt, utan att vara helgadt af Guds ord. Äran ochhennes) fjelfdyrkan: bortdunflar under ”behofvens tyngd; och "denna bräckliga rörftaf fvigtar ‘och brifter i fjelfförtröftarens hand, Jordifka lägars vishet förebygga icke det illfundiga hjertats utfyifningar, och deras ftranghet formar icke hindra Aet fyndiga brottetatt°frodas: under: vringda | férfatt. ningars hägn. ‘Men’ detta alt':formar den ene’ fanne Anden; fom: verkar med vår andel, att vi äro Guds barn. (Och hvemsskan val neka:-fig den glädjen, att kunnigtgöra och -kringfprida det ord, uti. hyilket denna Anda bor: Guds ord, Och må vi th mycket: häldre arbeta för detta ordets framgång. och Guds; rikes tillväxt, fom ett förlar madt nit för:Guds tikes. förkofran. är en fiendfkap e, mot Gud, ; och att icke medverka till defs. framgång, är att främja rdefs forderf, Liknojdhet ar bar en uppenbar fiendfkap; och fjelfmant framftiller fig då den frågan: hörer du; ofs: eller, våra fiender till? Hyad är -kärlek Nise SR och hyad ar nit utar medyerkan ? Den, ba ton +
