Sida 6 [6]
OCR
TN offra har blifvit mig ålagd. Må det ädelmod, fom ej nekar uppmuntran åt äfven den fvages förmåga, vän. da uppmärkfamheten från ‘mina’ brifter! Jag vill föra tanken dit jag förmodat att den vid närvarande till? fälle allmännvaft borde ledas: på detta ‘Bibel-Sallfkaps alfvarliga och nitfulla bemddande att fprida den heliga fkrift ibland Stiftets fattiga medlemmar, och dy. medelft fiimja Guds rikes tillvixt. Mitt nit for Guds ords allmännelighet fkall, jag vågar hoppas det, vinna bifall; ehuru ‘min fkicklighet cch min förmåga mindre kunna tillfredsfälla en billig väntan, och mitt tal icke fvarar emot ämrets vigt, Hyar och en, fom virdligt bär en Chriftens namn, anfer det fifom fin karafe pligt att arbeta på Guds rikes tillvaxt, och, bevekes dertill af Religionens’ andamil,” Den Gudalira, fom kallas den Chriftna, och från hyilken vi lint det Chriffna namnet, blef gifven åt fallna och i mérker férfinkta mennifkor:; åt mennifKor utan hopp, utan ljus och utan kraft, det är, åt mennifkor, fom” voro” bortkomne ifrån det ljus, fom af Gudi är. Igenom denna gåfva väcktes hoppet, fom är den förvillades trognafte vän, och lifvades kraf. ten, fom ar det fikrafte yarn emot mörkrets valdigheter och det köttsliga finnets anfall, Och fe, detta ‘hopp hvilar vid Jefu thron, pi honom, fom led rättfärdig för orattfardiga, p& det han "Kulle leda ofs till Gud, 1 Jefu lira fe vi det ljus, fom fkiner klarliga’ öfver dem, fom bo i mörko lande, och efterdöme hafver Jefus gifvit ofs till efterfoljd, Och “han, hvars ord icke fkall fafingt återkomma, har uti ne ord ‘ingjutit én “kraft;“hvilken ‘lik ett: spade frö, då
