Sida 4 [4]
OCR
) 23 — nifkans Sfvertridelfe, hvarigenom fynden kom i verlden, och hela mennifkoflägtet afföll ifrån Gud, fkall faga ofs, att vi alla dro fyndare, fom behéfya f6rfoning och upprittelfe, Ijus och kraft? Vår {jal har en oafvislig tringtan efter lyckfalig. het, men ogenomfringliga moln bortfkymma ofta det Ijus, fom fkall leda ofs till detta mal, Villor, yillridighet och vanmagt, fiimpla oftaft vfra 6fverlige. ningar, förefattfer och företag. Ja, äfven den ibland ofs, fom uppnitt det hdgfa mitt af vishet, och bäres på lyckans vingar, fåfom hennes förnämfla gunflling, kan icke frifigas frin ofullkomligheter, Brifter och obelitenhet vidlida de ofkyldigafle ndjen och minfla behaget af deras forfta intryck; de fäga ofs endaft att jorden icke äger något, fom förmår tillfredsfilla den odödlige andens; längtan. Och dr denna lott de lyckligas, o Gud! hvilken är då de olyckligas; deras, hos hvilka förnuftet, famlande emellan ljus och mörker, icke förmår fatta det goda och rätta: hos hvilka oroliga och. flormand2 begär öfverröfta förftåndet och qvafva famvetets forebr&elfer och varningar: hos: hvilka. den fena ångrens tårar af ingen mild hand aftorkas ,; och den: fruktlöfa mödan att återkalla det förflutna, endafl ökar förfkräckelfen för det tillkommande. Don. naturliga mennifkan igenkännes häruti, hon förnimmer intet af det Guds anda tillhörer, I de heliga ;, Häfderna finnas förvarade heliga röfter, fom talat till fornverldens folk, och af hvilka äfven genom de hednifka folkflagens fagobesittelfer icke helt och i bållit
