Oo ta Sk
Närv både åhörarne loch läraren: fjelffå betrakta och
använda ordet; fom i Guds: Förfamling: förkunnas och
férklaras, få kan det "icke blifva utan /välfignelfe
och frukt: > Och! när hans egen vandel: fvarar emot
hans lära, få verkar han fafom en Guds tjenare, icke
blott i Gnds bus, utan. hvarhelft. han befinner fig,
Hans ¢gen boning blir. då. en Herrans helgedom; och,
när han: beföker fina åhörare, emottaga de honom fås
fom ett Herrans fändebud..
Helige Ande! fanningens Ande!
Kom, att ofs ledfaga, ‘
~ Lit ofs’ ej falla” "eller ofs förvilla,
Men till målet” draga , a
I ‘trones ljus, fortroflande och flilla,
Vishet, o Herre!
Gif hy af höjden, a
i ; | Oc. tg ve. PE. IST:
Derefter upplifte "Sälllkapets” Secreterare’ fol.
jande ; 2 SUSSI
Då, elie’ de för Bibel- Sallfkapet gällande: ftads
gar, det åligger defs ' Comité att pa närvarande hög.
tidsdag afgifva redovisning: férchvad under fren 937
och 1838 blifvit, till Bibelfpridningens befrämjande
inom detta Stift, uträttadt; kan Comitén icke fkrida
till