Sida 15 [15]
ree 0
en egen. erfarenhet) af-defs Kraft, {4 val till | véckelfe
och upplysning, fom till trdft och bittring, rattfirdig¬
gorelfe och -helgelfe, Vi mafle hafva kant det förft
fafom en lagens hammare, ”den der berg fönderflår;”
fafom: ?fkarpare in nigot tveiggadt fvird, fafom en
domare fver tankar och hjertans’ uppfat;” och fedan
fåfom ett n&dens och’ fridens’ och glädjens budikap,
fafom det eviga liffens ord, fafom en molnfted om
dagen och en elditod om natten, fom ledfagar ofs i
forg och i glädje, i lif och. död, fom genom. verl¬
dens öcken, öfver bedröfvelfens klippor, för ofs till
det eviga Fäderneslandet, Korteligen, vi måfe fjelf¬
ve hafva känt ordet fåfom #en- Guds_ kraft dem till
falighet fom tro,??. Då kunne vi ock meddela det at
andra, få att det icke är ett dödt, utan lefvande ord.
Då fkola de fatta deraf icke endaft det yttre, fom är
menlfkligt och jordifkt, fom härrör af en dödlig hand
och tunga, utan det inre, fom kommer ifrån Gud,
fom upplyfer, forbattrar, faliggér, Då fkola de ej
akta endaft på dens perfon, fom talar, på hans roft,
om den ar mer eller mindre flark och behaglig, rös
rande eller förfkräckande, på talefätten och ordfallen,
huru de ljuda och {vara emot deras behof att för ett
ögonblick känna fig rörda, Då fkola de förnämligalt
akta på det, fom han lär: och bjuder. D& fkola de
undfå det fåfom Guds ord, icke endaft derföre, att
det är hemtadt:ur den Heliga fkrift, utan emedan det
tir ett medel for Guds Anda) hyarigenom han verkar,
att %en Guds mennifka varder fullbordad och till alla
Boda gerningar fkicklig,”
Nar