OCR Output

S39 —
_ (Bil. Litt. A.)

Berättelse öfver Westerbottens läns Hushållningssällskaps
verksamhet under år 1892.

A. Väderlek och årsväxt.

Det &r for hvilket förvaltningsutskottet nu har att redogöra
har varit ett for länets befolkning svårt år, och de upplysningar som
dagligen erhållas konstatera mer och mer detta sorgliga faktum.

Väderleken under årets vintermånader var visserligen ej af
strängaste slag, men dock ganska kall och snörik, och vintern efter—
följdes af en lång, regnig och kall vår, hvarunder' redan tidigt förspor—
des att foderbrist var rådande synnerligast i länets lappmarkssocknar
der mossa, ljung och granris nmångenstädes till sist måste användas till
‘djurens utfodring.

_ Sjéar och vattendrag ligo isbelagda långt in i Maj och i
öfre landet ännu längre. elf började lossa sin isboja den 11:te
Maj men först den 19:de kunde den trafikeras af ångbåt.

_ Denna sena islossning och en myckenhet i skogarne ännu
qvarliggande snö bidrog att hålla temperaturen låg, hvarför vårbruket _
först i slutet af Maj och hufvudsakligast under förra delen af Juni
kunde afslutas. $
Bemärkelsedagarna »Urbanus, Wilhelmina och Beda», hvilka
enligt gammal sägen »skola sommaren leda», ingåfvo ett godt hopp om
en gynsam sommar, men dessa förhoppningar blefvo på ett betänkligt
sätt sviken, ty väderleken höll sig fortfarande kall och regnig och
nätterna visade redan tidigt frost. Natten till den 3:e Augusti sjönk
temperaturen i Umeåtrakten till —3° Cels,, hvilket förhållande äfven
inträffade öfver en stor del af linet.

Till följe af den rika nederbörden och den ej för hastigt drif—
vande värmen utvecklades fodergrödan och halmväxten på ett mycket