til dan egna handers weltk, som åro döda sung och Starke¬
llqare samt brelckelegare ein du Fiel» Ol hwad för et owe¬
ständ, ol hwilksen blindhet och drjstoclelsel » . « ,
Jag wet well hwad du wil sm, dch hwarmed du wil
urfcllta dlg. Du menar at deße dlne Helgedomar nro ne¬
derkomne frän Himmelew Men dubedrnger di «ömkellgen.
Den gode Gaben-, fom clr en HENre öfwer lmmel och
Jord, hat uti sit helga dyra ord uppenbarat fdr oß alt der
som tjenar til wär wålfelrd och ·faltgl)et. Dår hat dem kun¬
gjort oß- at lngen ne tll wär hielp och befordran siedet-som¬
men af himmelen mek , cln GUDssSom way Frälsare JE¬
fus Christus. Han ar nederkotnmen af l)e·mmelen, pä der
han stulle frülsze och fdrloßa oß efrän wära syndeeoch göra
eß faliga. Pashonom stal du tro, Honom stnl du allena
tildedim fknrw och·cllilas, omsdu wilbehaga Gudioch äer
wa det ewi a lifwet. Men at djna afgudastyggelser cjw
komm eller ickadetll dlg frän Gudlned elf himmelan det
arsen wilfarelse, hwarmed ldgnens nnda Okt« fdrbllnda dtg
och dlna fädey pel det han stulle drnga dlt hierta lfrän den
sanna Gndentil de onnttlga afgndar. Der eit« widerlegte
at- dn få gerna tr·or gamla»ry·ktens och sagork som af dlnaj
hednista fädee blefwet updeltade, nclr du ltlmäl ser, hurle
många ldgnaltignberåttelfer dogeligen blifwa ntfprldde.«
Hwi tror du icke halre GUDs Ord, som— är sank och stät fast
iewtghet - du münnistloxs ord , spm are-« in mvcken falsthet
ocl)«fdrwandllng undetkaltndeP Gnd hqr m sielf låttt oß ihr-»
stä, at ingen tlng elr honom mera meßhageliglt, cln ang¬
datjenstz huru kan du tro , at han selndt afgudar til dsg?
Der fdx stn Budet i dans Hcli a Lezg lyder sälemdae Jag ckr —
HERren «dm GUDJ du alt wen and-a gndae haf- .
wa Beweg. Haku kan du warn se trockne-, at du kund¬
menn det Gud latit sädana siyggelsir, son) en del waret af
älder, en del af dina egna håndec bllfwit georde, vererben¬
manf Sin helga Himmel, at du stellte ftnlta dem, nä: