uppväxande slägtet leddes i den riktning att deraf blefve
nyttiga och sedliga menniskor. — Detta vore 'ej alltid fallet vid
utackorderingar. — För dem borde inrättas barnhem i före—
ning med folkskola. Okynniga fattiga, som stode emellan
dessa 2:ne grupper och voro arbetsföra, borde lämpligast
hanvisas till annan inrättning. Talaren trodde ej att kost—
naderna skulle bli för stora. anförde såsom exempel
att Umeå socken egde en reserverad fond å fattigvardsmed—
len af 30,000 kr. och med nagra ars rantor dera skulle —
snart nagot kunna goras Om kommunerna upptaga lan
för byggande af fattiggårdar kunde ju kostnaden fördelas
på lång tid och blefve derigenom ej så kännbara.
Herr J. Broman meddelade, att fattiggardar eller dy—
lika inrättningar hade alltid hägrat för honom sasom önsk—
ningsmål. hade inom Umeå socken väckt fråga derom,
men blifvit öfverbevisad 'om att kostnaderna blefve för stora.
Herr. Broman gillade fullkomligt herr Kollbergs åsigt om
inrättande af barnhem i förenin_c;T med folkskola. Aldre säng—
liggande fattiga‘ vore det svårt att sända till fattiggården.
Dessa borde inackorderas der de kunde få god tillsyn och
lämplig vård. En tredje kategori funnes emellan alderstigna
och barn och for dessa borde fattiggård inrättas, der de
kunde hållas till arbete, ty om kommunen hade skyldighet
emot: fattiga, hade den äfven rättighet att fordra arbete af
dem, som kunde utfora sådant. Talaren ansåg att något
ovilkorligen borde göras ” för fattigvardens ordnande, men
/ ville dock ej inlåta sig på att framställa nagot forslag.
Sedan härefter Ordföranden samt Herrar Kollberg,
Björklund, Broman, Berghmark och Kjellerstedt åter haft
ordet dervid.de i åtskilliga delar bemött hvarandra och kom—
pletterat sina förut uttalade meningar förklarades diskussio—