Page 263 [263]
OCR
262 Källa: Umeå univ. Forskingsarkiv Johan Anders Linders brevväxling Wåra Dyra hemgangna, Fanny - och Lina. - Ni kande mig Alla! - och Gudilåf, äfven Älskade mig, sådan jag var, med mina stora fel och svagheter. - Och jag hoppas afven att Han För hvilken tanke icke är känd, wet, huru innerliat gärna jag ville älska Honom men som sagt viljan hafver jag, men förmågan - den uteblifver! - Ack, alt ar en gafva ofvan efter - och afven den goda viljan ar min dyre Fralsares fOrtjenst. - emellertid, hoppas jag nu Du förstår mig, nog hoppas jag att min Fader i nåd och förbarmande förlåtit mig mina skulder, - men ser Du, da jag nui Hvarje stund kan Sjunka i dödens armar - Och ändå känner mig lika otålig - misstenksam - och alla upptenkliga svagheter, ~ i synnerhet - Nerfsvag och radd, det bedrofvar mig mycket. - Nog af - jag tror vist att Du förstår mig - Och ber Gud om hjelp och styrka i de mörka stunderna - jag tal nu vida mera an da jag sist skref till Dig - da alt ar godt och gladt kring mig men ser Du - en ond mine eller vånga ord - eller något svart - straxt kommer Domning - och lamhet - och Hufvudet vill sjunka ned ja - mitt hufvud är för uselt - jag känner mig då aldeles förintigad - Och Anden vill qvaf mig så jag ej de stunderna kan gå utan hjelp. Och troligt vis blir och en sådan stund min sista. - Du trofaste wan bed för Din gamla stackare, och då Du har tid gif mig - Nåagra wändliga förhoppningsfulla rader. Tack, Nu emellertid för Dina bada vandliga bref - Och De fortreffliga Lappskona. - Tusende hjertliga tacksagelser for alt - men hvad tycker Du en sadan forargelse, jag kan ej hafva nagra skor i dem - de gar illa och ej val pa Strumporna. men alla tycker De äro så nepna. Ditt bref till S-m - har vist kommit straxt efter jag fack det i Hans hander - jag kunde ej treffa Honom, utan En mycket bra palitlig och klok Karl - Fjerdensman, kom Och skulle afven upp till S6d:s - och @& Gaf jag Honom brefvet, och sade att det var angelaget - och bad Honom laga sa att det skulle vara nagon som sag och hörde Han lamnade Honom brefvet, men utan Uppseendet, i fall det behdfde intygas att det var lämnat. - Och det lafvade Han, och har Sakert hallit ord. - Men Den Herren ar ei God få Pengar af. - för kring om 14 dagar sedan var jag dit, till Dem i sallskap med Mamsell Hoeffner och min Carin, och Deras nya Hem sag ratt trefligt
