Page 262 [262]
OCR
261 Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevväxling H-g d: 16 Aprill 1851. Hjertans goda Alskade Broder! Ovardig vore Din gamla Wan, och Syster all Din trofasta vanskap och tillgifvenhet om ej, nutiden, ar mera hvad den varit for mig, och innan jag ens tackar Dig för all wänskap och godhet får jag först säga Dig, att jag nu mera duger till ingen ting, af pur slapphet —- och en Gränslös trötthet och mattighet. så, utom de bref, jag skrifvit, som endast sträckt sig till Upsala med högs något undantag, har jag sedan Sala marknad stickat, några hvarf om dagen, i bland har sag e4 förmått det. - tusende gånger har jag tänkt och talat om att skrifva till Dig och tackat för Dina bref mycket - och gränslöst för Din bergfasta vänskap som jag altid vetat, var ej Knuten Endast för detta lifvet. - Nej - då vore wi gamla mycket att beklaga - men för ett bättre, sällare bortom grafven - där Återseendet! väntar oss, måtte wi min Älskade Broder, ej här i dunkelheten, och lidandets werld bortt tappa hoppet, om denna sköna tro, - men, huru kunna bli så förtröstande, och tåliga att wi vågar fästa oss vid detta saliga hopp, att fa komma till Gud? - Jo, genom Hans fortjenst, som fulljort Lagen f6r oss, - - Men, då jag granskar hela mitt lif - och finner endast Uselhet och fel, - i hälsans dagar, - och nu - en sådan otålighet, Under värkeligt lidande då, jag ej kan vara som jag önskade, fast, jag tycker mig mången gång stå på kanten af Grafven bara att hufvudstupa hufvudet falla, för att alt är förbi! —- Och ändå, vara en så stor stackare! Ack bäste Wän, då blir jag Jag så bedröfvad, - Och dessa ord faller mig i sinnet - "Manga aro kallade, men fa utkorade!" - Da galler det att bedja Om Naden och kraftens Anda, att kunna rätt sluta mig till War Dyre Alskades Fralsares Barmhertighet, och Hans fdrtjenst! - Och jag känner då att jag ej älskat Honom som jag bort, - Och om jag ändå nu kunde vara någon smula bättre - men, Nej! jag knotar så offta, Gud i himmelen vara min hjelp, annars blir jag vist förgången 1 mitt elende! - följden af denna min strid, är den - att alla tror mig säkert vara mycket werre än andra - ty De tycker det är så underligt att man kan vara rädd för dö. Älskade Broder, jag tror ej att jag haft en enda tanke i Min Själ som ej för Din wänskapliga blick stådt där läslig - så för
