OCR Output

261

Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv

Johan Anders Linders brevväxling

H-g d: 16 Aprill 1851.

Hjertans goda Alskade Broder!

Ovardig vore Din gamla Wan, och Syster all Din trofasta vanskap
och tillgifvenhet om ej, nutiden, ar mera hvad den varit for mig,
och innan jag ens tackar Dig för all wänskap och godhet får jag
först säga Dig, att jag nu mera duger till ingen ting, af pur slapp¬
het —- och en Gränslös trötthet och mattighet. ¬

så, utom de bref, jag skrifvit, som endast sträckt sig till Upsala
med högs något undantag, har jag sedan Sala marknad stickat, några
hvarf om dagen, i bland har sag e4 förmått det. - tusende gånger
har jag tänkt och talat om att skrifva till Dig och tackat för
Dina bref mycket - och gränslöst för Din bergfasta vänskap som
jag altid vetat, var ej Knuten
Endast för detta lifvet. - Nej - då vore wi gamla mycket att be¬
klaga - men för ett bättre, sällare bortom grafven - där Återseen¬
det! väntar oss, måtte wi min Älskade Broder, ej här i dunkelheten,
och lidandets werld bortt tappa hoppet, om denna sköna tro, - men,
huru kunna bli så förtröstande, och tåliga att wi vågar fästa oss
vid detta saliga hopp, att fa komma till Gud? - Jo, genom Hans
fortjenst, som fulljort Lagen f6r oss, - - Men, då jag granskar
hela mitt lif - och finner endast Uselhet och fel, - i hälsans
dagar, - och nu - en sådan otålighet, Under värkeligt lidande ¬
då, jag ej kan vara som jag önskade, fast, jag tycker mig mången
gång stå på kanten af Grafven bara att hufvudstupa hufvudet falla,
för att alt är förbi! —- Och ändå, vara en så stor stackare! ¬

Ack bäste Wän, då blir jag

Jag så bedröfvad, - Och dessa ord faller mig i sinnet - "Manga
aro kallade, men fa utkorade!" - Da galler det att bedja Om Naden
och kraftens Anda, att kunna rätt sluta mig till War Dyre Alskades
Fralsares Barmhertighet, och Hans fdrtjenst! - Och jag känner då
att jag ej älskat Honom som jag bort, - Och om jag ändå nu kunde
vara någon smula bättre - men, Nej! jag knotar så offta, Gud i
himmelen vara min hjelp, annars blir jag vist förgången 1 mitt
elende! - följden af denna min strid, är den - att alla tror mig
säkert vara mycket werre än andra - ty De tycker det är så under¬
ligt att man kan vara rädd för dö. ¬

Älskade Broder, jag tror ej att jag haft en enda tanke i Min

Själ som ej för Din wänskapliga blick stådt där läslig - så för