Page 250 [250]
OCR
249 Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevväxling H-g d: 12 Mars 49. Hjertans Älskade Broder! Förgefves har Den gamla Systren, längtat efter bref från Den så innerligt värderade Älskade Brodren och hulde Wännen - jag måste dock nu fatta pennan för att ännu en gång göra mig påmint för att få se Din K. hand pa paperet, hvilket Du, jag hoppas det nu ej nekar Din ensamma lidande Syster! - - Nu har jag rigligt förgätet om jag icke före min långvariga Sjukdom som börjades d: 22 October - uti Löfsta Prostgård efter alla lustbarheterna efter min goda Amalia Loricks Bröllop - där blef vist för mig dräggen af glädje winet sparat till Till slut - jag tror att jag före den Perioden skref och tackade för Den delicata Laxen - som jag då ej hade pengar att liqvidera med —- får jag nu af innersta hjerta tacka Dig, Min hjertans vän, och sänder nu efter samma pris som Söderhiem fäck före 15 Rs rg fjerdingen. Och medan nu jag är i bland hushålsafärer får jag bedja Dig vara god och om lika skön Lax kan fås detta år - äfven i höst blifva hågkommen med 1 fjerding för min räkning - men om Du ej får Den så fet och skön som denna vill jag ej hafva någon - ty så god denna är - så tråkig är den som är mager - härsk och torr. I Korthet om Min Sjukdom - fack jag En svar förkylning - med håll och blod hostning ning som innom fjerde dygnet blef Lunginflamation att jag på femton dyng sväfvade mellan Död och Lif. - men Den gode Guden och en vårdad sködsell och Läkare vård af Den snälle Älskvärde Professor Glas skänkte mig åter lifvet! Det var smärtande att så länge ligga Främmande till last ~ dock hade jag min Älskade Sophie Fant som min trogna Sjuksköterska - febren var så sträng att pulsen Slog oupphörligt under denna tid 130 slag i minuten Och offta yrade jag - 16 dygnet bröt den sig och började bli lindrigare då De omgifvande åter fäck hopp Hopp om mitt återställande - Och Du kan väl föreställa Dig min glädje då De sedan åter fäck införa mig i mitt lilla kära Hem där min Carin och alla De Ofriga med glädjetårar emotogo mig. men krafterna voro så medtagna att jag föga mera tror att De kunna återkomma, ty De voro ej så stora förut - och mitt hufvud är ännu bräckligare an for - Och en ledsam Anteppa förordsakad som jag tror af någon skada i hjertat, som väl aldrig kan helas.
