OCR Output

72

Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv

Johan Anders Linders brevväxling

Johannas Dag 40

För Dig enskildt

Hulde ömme Broder, mycket Älskad af Dina gamla Systrar. jag
hälsar Dig i Dag På Johanna - Mulen och Rängnig är Hon Utvändigt ¬

ljufva minen Sedan fjolåret Med för Hon som äro fulla med ljuft

wemod - och bitter saknad! - Ack - i fjol - Hvilken Glädje - Åter¬
endets behag! - en försmak - af ett efterlängtadt - Återseende ¬
Tredje gången gildt! - - - Då skall Ej mera frugtan af skilsmässor

störa den! Där före - Broder —- Sörg ej så bittert - och Hvad Dit
förtroende i wåra händer beträffar, så Sörg ej ~ Det hvilar i
Wanskapens sköte —- och är ej ohellgadt - Nej! Dina systrar har
så godt det stått i vår magt gjort hvad Du Sielf bad - Dina Bref
arc endast lästa af mig och Lina De äro Wänskapens Helgedom ¬
stycketals upplästa af Hanna för Sophie Och Andra Wänner om Huru
skönt Du har - Huru vackert och härligt Och Ditt anbud var från
oss till Henne, Dock sade wi, att det var vår fulla Öfvertygelse
att det var Din önskan fastän

Ej kanske ännu rätt för dit Hjerta Och ej anförtrott åt oss, att
frambära för Henne - men Du bör väl känna att äfven Hon är oss
nära - och hvad jag kan säga, Med Handen på mit Hjertats slag ¬
om det Ock vore det sista - är: att Både Hon Och Brodren - om
De som wi fått läsa det, så utgånget som det var - från Dit
sköna hulda Hjerta så hade Det endast mera invigt dem i öm Wän¬
skap och innerlig högaktning för den ädle som hyste sådan god¬
het och förtroende för Henne. - Denna Högagtning och tacksamma
tillgifvenhet har Du vunnit i Deras Hjertan af det som Ar sagt ¬
ty, Du måste känna Sjelf i din Ädla Siäl - att en värklig ädel
meska, som fär ett sådant anbud - att det skall Höja dens Wärde
att, af en agtningsward Man hyser sa fordelagtiga tankar om oss
fact är ställningar och förhållanden ej altid kan föra oss till
samma mål. - emedlertid äro Fantarne alla så tysta att ett för¬
troende åt dem är lika som åt grafven - Axel S. Friade till
Soph. - jag smickrar mig af att vara Hennes förtrogna wän - men
Hon

Nämnde det ej - det var Hans mor som sedan gaf mig det förtroen¬

det - och var ledsen öfver Hennes afslag. - så, blef jag äfven