Sida 38 [38]
OCR
S. 37 Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevvaxling H-g d. 11 Maij 1840 Då Du Älskade Broder endast fäster Dit Öga pa Dato - da behöfver jag ej saga Dig mera Hvad som denna dagen, Ar hufvud ämnet för wåra känslor tankar och Samtal! - äfven Du delar dem med oss - wi utgör nu mera i denna sak et Helt - Den Oförgetliga - den Hulda Har - fordom nu - och i framtiden samman länkat wår wanskap - att den ej kan s6ndras - med mindre äfven Hon skulle glömmas - och åt minståne är Hon här för evigt den samma. Jag har nyss emotagit Dit välkomna wänskapsfulla bref och får af Hela Hjertat tacka Dig där före. d. 12/ Ett år i Dag! Ack! Hvad förjdade wi oss icke då på hvar sit Håll - Wåra tankar möttes - Wåra böner för Er sällhet uppstego gemensamt till Kärlekens Fader för Ert väl - och Huru önskade icke då Louise och jag att vara i Er krets! Osedda omsvafvade wi Eder - Huru olik är ej - Schenen i dag i det älskade Ume! - låt ej tanken dröja vid det närvarande - Nej låt oss först Höja vår blick dit upp öfver molnen —- upp i den ljusa klara Himmelen - låt oss där uppsöka vår Forklarade Wan - tenk om Hennes Sällhet - låt Den ej störas af Jordens smärta - Frid vare Dig Du goda i de ljusa rymderna wist nedblickar Du med välsignelse på alla Dina qvarlämnade wänner och i denna stund dock ömmast på Din make - som säkert nu gör en wallfart till Den älskande grafven - och kanske då ned sår På Eder 26 Bröllopsdag några frön från Din födelse ort Från Söderns ljufvare luft strek från Hennes wän - för att där på den Älskades grift härligt blomstra! - ja - för 26 ar sedan mins jag - då var ej våra känslor - gemensamma - i Hannas Hjerta voro många känslor - för min Bästa Wän Frugtan - och Hopp - och för mig nedgeck lifvets glädje Sol. - Min Wän skulle fara - för altid från mitt Huldas trogna Hjerta - bort - långt bort i främmande Land Och ingen ömmade Min förlust - då hade Ni Er fröjd - jag Min Saknad! - - och om Jag dock kunnat med så ljus blick kunnat inträngt i framtiden - att sett Er så lyckliga Ni värkeligen blefvo det - då Har ändå Hanna varit nöjd - att ensam känna skilsmässans qval. - - De äro nu förbi dessa ar Er Jordiska sällhet sluten - men äfven nu Är Du mycket lyckligare än Hanna - Hoppets Och Återseendets Sällhet är det ankare som Wi har gemensamt - men Du har dessutom: Edra Barn, som. borde
