Sida 29 [29]
OCR
28 Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevväxling H-g d. Axels Dag 1840 Min Hjertligt Älskade Broder! Om Det vore et Fönster för detta Hjerta - då skulle Du se att ej Din Gamla Wäninna vore så otacksam Som det Synes - emotag mit innerliga Systerliga ömhet för alt - Din Boderliga Huldhet - Dit Stora Tålamod —- Men i Guds namn - Hvar tar Då Mina Bref till Dig wägen - de är aldeles för tiflat? - - - jag kan bli rasande - att finna en sådan Oreda med Bref - först skref jag Samma Stund - Dina rörande bref kom - med vår oärsätteliga förlust jag fäck och afsände några osammanhängande rader sama afton d. 17 Januari - och sedan vickan därpå et litet bref med Fru Strom. Det har Du da fadt - men Tararna pa war Fannys Graf - sedan skref jag ej förr - men då lades fult och åter werser och Notor - Min Arma Louise har varit outtröttelig att vilja lindra min smärta Hon har bjudit till på alt vis den goda Som älskade wår oförgetliga så väl som wi - men Hon Hoppas att snart åter möta Henne Och Bäste broder - låt Hoppet äfven lindra Din smärta - Hvem och Huru snart wi åter mötas - Sedan Nyårsdagen Har Din Syster Hanna aldrig varit rätt frisk - jag tror att samma afton Hon nedlades på sin Sista Smärtas läger - fäck äfven Hennes Hanna et bud, att Beställa om sit hus ty - det slaget i Hufvudet - och sedan Saret af Hennes bortgong i Hjertat har satt manga aratal till min Alder. - emedlertid - Alskade Broder ~ låt oss räcka varandra Henderna öfver Hennes Opna graf - med Hopp i den wemodiga Saknaden - att som Sanna Christna bara den bördan af Hennes bortgång - och da wi älskat Den Förklarade så som wi båda värkeligen gjort det vara nöjda under korset. - och glädja oss öfver Hennes sälhet O! Hvad ar Hon nu ej säll och Lycklig - Ack - Hon var väl äfven det vid Dit Hulda Hjerta - men Hvad kan Dock Jordlifvet ega för att svara mot glädjen i Faders Hemmet! - Och annu har Hon lefvat - det är min fulla öfvertygelse - men Hennes smärta öfver Herlogs förlust - förde den Hulda Hulda i Grafven - Hon hade för ömt för vekt Hjerta att bära dena förlust - Ja - Hon var dessutom för god för Jorden, Du vet väl hvad jag älskade Henne - och Dock - plågade jag Henne - med min djerfva begeran att vara lika nera med Dig och Edra Barn! - således, i ställe att Hafva Glädje af mig hade Hon endast smärta! men Ack! Hon var ju mit karaste pa Jorden! - - - och aldrig knappast - än i dag kan jag förlika mig där med att - Hon - gick
