OCR Output

28
Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv

Johan Anders Linders brevväxling

H-g d. Axels Dag 1840

Min Hjertligt Älskade Broder!
Om Det vore et Fönster för detta Hjerta - då skulle Du se att
ej Din Gamla Wäninna vore så otacksam Som det Synes - emotag
mit innerliga Systerliga ömhet för alt - Din Boderliga Huldhet
- Dit Stora Tålamod —- Men i Guds namn - Hvar tar Då Mina Bref
till Dig wägen - de är aldeles för tiflat? - - - jag kan bli
rasande - att finna en sådan Oreda med Bref - först skref jag
Samma Stund - Dina rörande bref kom - med vår oärsätteliga för¬
lust jag fäck och afsände några osammanhängande rader sama afton
d. 17 Januari - och sedan vickan därpå et litet bref med Fru Strom.
Det har Du da fadt - men Tararna pa war Fannys Graf - sedan skref
jag ej förr - men då lades fult och åter werser och Notor - Min
Arma Louise har varit outtröttelig att vilja lindra min smärta
Hon har bjudit till på alt vis den goda Som älskade wår oförget¬
liga så väl som wi - men Hon Hoppas att snart åter möta Henne ¬
Och Bäste broder - låt Hoppet äfven lindra Din smärta - Hvem och
Huru snart wi åter mötas - Sedan Nyårsdagen Har Din Syster Hanna
aldrig varit rätt frisk - jag tror att samma afton Hon nedlades
på sin Sista Smärtas läger - fäck äfven Hennes Hanna et bud, att
Beställa om sit hus ty - det slaget i Hufvudet - och sedan Saret
af Hennes bortgong i Hjertat har satt manga aratal till min Alder.
- emedlertid - Alskade Broder ~ låt oss räcka varandra Henderna
öfver Hennes Opna graf - med Hopp i den wemodiga Saknaden - att
som Sanna Christna bara den bördan af Hennes bortgång - och da
wi älskat Den Förklarade så som wi båda värkeligen gjort det ¬
vara nöjda under korset. - och glädja oss öfver Hennes sälhet ¬
O! Hvad ar Hon nu ej säll och Lycklig - Ack - Hon var väl äfven
det vid Dit Hulda Hjerta - men Hvad kan Dock Jordlifvet ega för
att svara mot glädjen i Faders Hemmet! - Och annu har Hon lefvat
- det är min fulla öfvertygelse - men Hennes smärta öfver Herlogs
förlust - förde den Hulda
Hulda i Grafven - Hon hade för ömt för vekt Hjerta att bära dena
förlust - Ja - Hon var dessutom för god för Jorden, Du vet väl
hvad jag älskade Henne - och Dock - plågade jag Henne - med min
djerfva begeran att vara lika nera med Dig och Edra Barn! - så¬
ledes, i ställe att Hafva Glädje af mig hade Hon endast smärta! ¬

men Ack! Hon var ju mit karaste pa Jorden! - - - och aldrig
knappast - än i dag kan jag förlika mig där med att - Hon - gick