Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv
Johan Anders Linders brevväxling
Nu Öde står min Ros-parterre
Hvad ser jag här, hvad ser jag der?.
En Blomma som förvissnad står,
Med alt så går!
Ol! sörja må jag väl de små
Som mig i som-mars gladde så!
Se der en planta som är rar
Den hvita liljan som jag har ¬
När Solen värmer stelnad jord
Och till vår Nord
Flyttföglen kommer hit i gen,
då Spirar upp min Ros - Min Wän!
En vissnad lilja ock jag bär
Intill mitt trogna hjerta när;
Dess minne skänkes mången tår!
Ty många år
Hon var Min Stolthet och Min fröjd,
Men nu ar blomman nederbojd!
En Alskliggs ros, val har jag än
Som ar Min Ofverblifna van;
Att Hon ser Juni hoppas jag
Fast Hon ar svag!
Nog sköter jag sa godt jag kan ¬
men lifvet star i Herrans hand.
O! sörj mitt hjerta ej - gif akt!
En gång De stå i högre prakt
Och ingen vinter mer skall då
Dem nederslå;
Men Alla Sallt emot mig le
Och Allas skönhet skall jag se;