21
Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv
Johan Anders Linders brevvaxling
Wapengren (ty jag fragade Henne om pentjon) Och hon sade att
Fru Schensson i Upsala ar utomordentligt rar att bilda en full¬
komlig Qvinna om det fins att göra af. Det är 2:ne hakar - den
första jag tror Hon är mycket Dyr - den andra (för våra Hjertan)
långt från oss - Sala vore nära Och då kunde vi ju under häljer
etc, få se Henne hos oss, - Senda efter Henne. får nu först se
om Du lämnar Henne hit till Dina Systerliga Wänner? - vi läng¬
tar höra Dina tankar. Till Fru Åhström har jag ej varit - ingen
rätt frisk dag på 1840 har Henne hälsat - var således ej till
Sala marknad och dessutom kom dit bref om den saken
Visst hela 14 dagarne eller 3 vickor efter Marknaden Och jag
mins jag har medan wår oförgetliga Aina gick bland oss - pro¬
ponerat, att hon skulle Emotaga Fredrique men det afslog hon
aldeles och äfven har hon sagt mig förr att Hon aldrig tar nå¬
gon Flicka i sit Hus. - Således vålade jag mig vist ej nämna
där om, om icke Du ålegger mig att göra det - ty om jag vore
i Fru Åh. kläder skulle jag med innerligt Nöje tillbjuda att
taga Din Din Dotter till Min - Hon har ju förmögenhet så det
blefve Hennes Stora glädje - men tycke och smak vill, Och kan
ingen Disputera. ¬
Äck, ännu har wi ej fått Tacksägelsen. Theodor har väl den ¬
och då uteblir Han ej - Med förra posten hade Wi 2 eller 3 Ra¬
der från var Alskade Gosse vid misige - och Werser som var sa
innerligt Rara - manga tarar har de kostat mig. Na min Lina har
åter velat glädt mig och skrifvit - De Systrade Blommorna. Det
Hon skrifver ar utan ansprak - de gar fran och till Hjertat ¬
Ack - Hon ville sa gerna hugna mig - och kanske ligger hon äf¬
ven snart i grafven - Hvem skall då trösta Hanna? Hon fruktar
nu för Fistel i käften en tand som siter längst bort i käften
har wäxt öfver med kött - och nu i ställe sedan det var värk
En tid - börjar det freta ned i Sjelfva käftbenet - och Rister
- samt dermot i kring - nu var jag som sagt till Lofsta och
Molnebo på Samma gång för att bedja Bedoir som är mycket snäll
med alla utvärtes krämpor komma och se på Henne - men han var
ej hemma få se om Han kommer - annars får vi laf att efter Lä¬
kare till Sala. - Ja Du Store Gud förskone oss i från att hon